Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
sjuklighet och tungsinthet oftast afhöllo henne från deltagande i de
ungas nöjen, fann hon sig mången gång glömd och förbisedd i
salongen. Också var hemmet hennes egentliga verld och der var
hon äfven allas älskling. Under plågor och lidande kunde ingen
vara mer tålig, mer undergifven än hon och den tacksamhet hon
kände för dem, som då egnade henne en öm vård, uppenbarade
sig under helsans dagar genom ett oadåtligt bemödande att bidraga
till deras trefnad. Hon sade ofta: »Ack, J ären alla så goda mot
mig, då jag ligger hjelplös och svag — skulle jag då ej, med
glömska af mitt eget jag, egna er hvarje stund Gud förlänar mig helsa
och krafter.»
Målning var hennes kärasto sysselsättning och, så snart tid
och krafter det medgåfvo, fattade hon pensel och palett samt glömde
vid sitt älsklingsarbete den stora verldens så väl nöjen som obehag.
Och aldrig kände hon sig lyckligare än när hon kunde förmå Edith
att sitta för sig, när hon fick afmåla systerns vackra, leende drag,
under det hon lyssnade på hennes muntra prat och melodiska
skratt. An ordnade hon Ediths mörka hår på ett pittoreskt sätt
och prydde henne med de skönaste blomsterkransar, än klädde
hon henne i en enkel hvit klädning, öfver hvilken det yppiga håret
nedföll upplöst i rika vågor. Nästan på hvarje tafla i hennes atelier
återfann man också Ediths bild, än som herdinna, än som
sultaninna, än som blomsterflicka, ja, slutligen som Cleopatra. Vid
sådana tillfällen brukade Edith mången gång säga:
»Om du visste hur lycklig du är i att ega en så vacker
talang, Gertrud, och att få egna dig deråt 1 Hvilken tillfredsställelse
det måste vara för dig, när du blickar omkring i din lilla
helgedom och ser dina arbeten, dina tankar uppenbarade i form
omkring dig. Jag, deremot, som likväl ej såsom du ofta tvingas
till overksamhet af sjukdom och svaghet, hvad gör väl jag? Hvilka
arbeten har jag att uppvisa? Ingenting, rakt ingenting! Eller på
sin höjd några bräckliga broderier, som snart förstöras af tidens
tand, eller något annat dylikt lappri. Och hvad gör jag föröfrigt?
Jo, jag roar mig och de stunder, då jag ej är upptagen af mina
nöjen, måste jag använda för att iordningställa min toilett. Men
vet du, Gertrud, det blir allt ett bra tomt och fattigt lif till slut
och du har, kanske dig ovetande, utvalt den bättre delen. Jag
önskar ofta att jag kunde byta lott med dig och gifva dig min
helsa, mitt glada lynne och mina adoratörer till på köpet mot din
englalika mildhet, din arbetsamhet och din talang. Jag tycker
ibland att jag är en stackare, som ej duger till någonting»
»Nu är du otacksam och oförnöjd, Edith, och du har ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
