Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
1 sin förtjusning öfver dessa luftslott, rusade Edith upp och
omfamnade systern med en sådan häftighet, att Gertrud, som just
höll på att måla Cleopatras hår, satte en mörk lläck på
drottningens hvita panna och ej kunde afhålla sig från att gifva
enthusia-sten en något förebrående blick.
Men illusionernas och luftslottens period skulle snart lemna
rum för verkligheten, hvilken ej heller är så blottad på alla behag,
som poeterna stundom påstå. Kärleken, som ej gerna låter
Par-cerna spinna någon lifstråd, i hvilken han ej också fattar med sina
rosenlingrar, kunde ej heller glömma bort de båda unga flickor,
hvarom vi talat, utan beslöt att visa äfven dem, hur fåfängt det
är att spjerna mot udden. Inom kort buro båda den ominösa
ringen på venstra handens ringfinger. Oaktadt Ediths alla både
på skämt och allvar uttalade föresatser, hade bon nu räckt sin
hand till en förening i lust och nöd åt en kongl. Sekter. Till
Ediths heder anse vi oss dock förpligtade att nämna, att hennes
utvalde var en hoppgifvande ung man med aktningsvärd karakter
och goda utsigter, samt att hon ganska riktigt var ’’blixtrande kär"
i honom. För Gertrud tycktes också den busliga lycka, hvarom
hon drömt sina skönaste drömmar, knoppas på samma gång som
några chära rosor framskymtade på hennes bleka kinder. Hon
hade återigen varit illa sjuk och den unge doktor, som under
familjeläkarens frånvaro, denna gång egnat henne den sorgfälligaste
omvårdnad, hade på samma gång blickat nästan djupt in i sin
patients vackra ögon och blifvit så intagen af hennes älskliga, tåliga
lynne, att ban från ordinerande blifvit subordinerad. Och Gertrud,
som ej var döf för hans böner och ej känslolös för hans varma
tillgifvenhet, räckte honom förtroendefullt sin hand, då nu helsa
och krafter och med dem glädje och lycka återvände till henne.
Man säger, att lyckan är den bästa läkaren, och så tycktes äfven
vara fallet här, ty aldrig hade Gertruds ögon haft ett varmare,
lifligare uttryck, aldrig hennes kinder en så frisk färg som nu.
Tiden tillåter oss likväl ej att för troget åtfölja våra unga
vänner, ulan vi måste återigen öfverhoppa en tidrymd af två år, hvilka
dock ej spårlöst försvunnit för dem. Expeditionssekreteraren W,
Ediths och Gertruds far, hade dött och utom den stora förlust,
som drabbat maka och barn genom familjefadrens frånfälle, hade
deras pekuniära omständigheter blifvit betydligt förändrade och
nödgade dem till många inskränkningar. En embetsmän utan
förmögenhet, kan, huru duglig och arbetsam han än må vara, sällan
genom sina besparingar hoppas att betrygga sin familjs framtid; icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
