Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
OM QVINNAN OCH ARBETSLÖNEN.
Uti en föregående artikel af denna Tidskrift kallad: »Om
qvinnans sjelfförsörjning» *) har uppmärksamheten blifvit fästad på
föräldrars pligt, att, vid flickors uppfostran, betänka möjligheten af
qvinnans skyldighet att genom eget arbete försörja sig sjelf. Hos
alla ömma föräldrar bör utan tvifvel tanken på denna möjlighet
framkalla en liflig åstundan, att, med afseende på döttrarnas
naturliga anlag, meddela dem de kunskaper eller hos dem utbilda
den konstskicklighet eller färdighet i ett yrke, att de sjelfva, i en
framtid, må kunna tillförsäkra sig en oberoende samhällsställning,
om ödet tvingar dem, att för sitt lifsuppehälle allena lita på sig
sjelfva. Meddelandet af sådana insigter och utbildandet af en
sådan konstskicklighet eller färdighet bör, enligt vår tanke, ingå i
planen för ej mindre döttrarnes än sönernas uppfostran. Ty för
närvarande är det i sanning en grymhet, hvilken så ofta af ren
tanklöshet begås, då föräldrar, som egna alla omsorger åt sina
söners uppfostran för ett visst lefnadsyrke och en gifven
samhällsställning, icke bekymra sig det allra ringaste om att låta sina
döttrar lära något mera, än hvad som hör till ytan af en så kallad
god uppfostran. Och vid föräldrarnes död, eller då dessa af
förändrade ekonomiska förhållanden blifvit urståndsatta att längre
gifva bröd åt sina barn, huru sorglig är ej då qvinnans lott, om
hon icke redan förut inhemtat kunskaper eller uppöfvat någon
konstskicklighet, hvarigenom hon sjelf kan förvärfva sig sitt
uppehälle, utan att nödgas falla slägt och vänner eller slutligen det
allmänna till last. Vänjes åter dottern, att redan i fädernehemmet älska
och värdera arbetet, har hon derjemte i sina unga år inhemtat
icke blott hvad qvinnan höfves att veta om hon blir husmoder,
utan ock kunskaper och skicklighet för något visst, med hennes
särskilda anlag öfverensstämmande, yrke, skall hon säkerligen icke
finna det tungt att sörja för sig sjelf, utan tvärtom, i medvetandet
af egen kraft och i känslan af den tiljfredsställelse, som oberoendet
skänker, erfara förnöjsamhet, om hon också icke i öfrigt skulle
finna sin ställning synnerligen lycklig.
’) Se första årgången, s. 265.
Tidskrift för Hemmet. Årg. II. Häft. IV.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
