Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
dens fåfänglighet, eller att de, som ännu ej förlorat allt hopp om
en vinst (?) skola sitta med korslagda händer och vänta till dess
det dem "af Försynen förelagda arbetet" kommer till dem. Vi
tro ej, att detta är qvinnans verkliga bestämmelse. Vi tro ej, att
detta hvarken är sättet att använda lifvets lån eller att förbereda
sig för ett vigtigt och ansvarsfullt kall. Vi tro, att en ung qvinna
gör långt bättre i att uppsöka sig en verkningskrets, der hon kan
finna en afledare för det behof af verksamhet, som är nedlagdt i
menniskonaturen, att egna sig åt ett arbete, hvilket på samma
gång det uppöfvar hennes krafter, tillfredsställer hennes hjerta och
bereder henne för att bättre uppfylla de pligter, som Försynen
ämnat henne. Hon skulle sålunda ej förspilla sitt lif i tanklös
overksamhet eller triviala bestyr; hon skulle ej vänta på, längta
efter att blifva gift, endast för att finna något att göra; hon skulle
ej blifva nervös och sjuklig till lynnet af brist på föremål för
tanke och arbete. Nej, med öppen blick, friskt sinne och vaken
själ skulle hon arbeta och lönas af den välsignelse arbetet medför;
och blefve henne en ljusare, gladare lott beskärd, kunde hon med
tacksamhet emottaga den och med större sjelftillit inträda i en
vidgad, mera maktpåliggande, verkningskrets. Och förnekades henne
den lott, hvilken hon kanske drömt sig såsom den största jordiska
sällhet, skulle hon ändock ej känna sig olycklig, ej blifva en
gagnlös medlem i samhället, ty medvetandet af att vara nyttig, att
uträtta allt det goda, man förmår, att kunna hjelpa, bistå, glädja
andra, fyller hjertat med en stilla frid, vida öfvervägande hvarje
annan glädje.
Mångahanda är arbetet, lämpadt efter olika förmågor och
lynnen, men ett aldrig trytande arbetsfält finner hvarje qvinna
bland lidande medmenniskor och i nödens boningar, och från
denna verkningskrets torde väl också ingen vilja utestänga henne,
under förevändning att hon ej passar derför. Hennes af naturen
ömmare hjerta, mera sjelfförsakande lynne, gör att hon, mer än
mannen, kan sympathisera med de lidande och sålunda skänka
dem åtminstone trösten af ett varmt deltagande, och denna tröst
förfelar sällan att göra sitt välgörande intryck på ett blödande
hjerta. Men arbetet för andra är ej endast en tillfredsställelse för
oss sjelfva, det är äfven en pligt, som ej får förbises. "Ty",
säger en engelsk författarinna, "den förmåga, de goda naturanlag,
som vi ega, äro gåfvor af Gud, hvilka vi böra uppodla och
använda såsom det anstår christna till våra medmenniskor bästa, ej
blott för egen skull och egna nöjen. Blotta omständigheten, att vj
hafva erhållit dessa gåfvor, är ett bevis på vår skyldighet att »å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
