Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Vi vilja derföre här meddela våra läsare det lilla vi känna om
denna utmärkta qvinna. M:lle Marie Charlotte Pauline Robert de
Lezardicre, af en gammal fransysk familj, föddes på ett stamgods i
Poitou 1754. Från sin tidigaste barndom visade hon en särdeles
håg lör allvarliga studier och ett lifligt intresse för sitt fäderneslands
historia. Ännu helt ung var hon vittne till Frankrikes olyckor, och
ansåg orsaken dertill ligga i den okunnighet, som i allmänhet
herrskade om dess lagar och institutioner. I denna öfvertygelse företog
hon sig det mödosamma arbetet att efterforska och i ett
sammanhang framställa sitt fäderneslands politiska institutioner vid den
franska monarkiens uppkomst och de förändringar, som de sedermera
under seklernas lopp undergått.
Men hennes far, som på en gång förvånades och oroades öfver
detta för en qvinna så ovanliga arbete, sökte på allt sätt att afstyrka
det, till dess han, besegrad af sin dotters ihärdighet och energi,
slutligen visade hennes första försök för sin mest intime vän, M:r de
Malesherbes. Denne meddelade dem åt flere af landets utmärktaste
män och alla ansågo den unga flickans arbete af stor vigt, samt
tillrådde henne att fortsätta detsamma, på samma gång de lemnade
till hennes disposition alla de böcker oeh historiska dokumenter, som
stodo till deras förfogande. M:r de Malesherbes ombesörjde sjelf
tryckningen af första delen utaf hennes arbete och läste korrekturet
dertill.
Revolutionen, som gjorde så mången hemlös, fördref äfven henne
och hennes familj från fäderneslandet, men efter flera års olyckor
och landsflykt återkom hon 1801 till Vendée med sina anhöriga.
Dock återfann hon endast till hälften det hem hon lemnat.
Hennes fars dyrbara bibliothek hade blifvit uppbrändt, tillika med hans
slott; hennes egna manus’ripter hade gått förlorade, och alla de rika
materialier, hon hopsamlat till sitt arbetes fortsättande voro förstörda.
För att ersätta alla dessa förluster behöfdes förmögenhet, och
hennes familj var ruinerad. Hon måste derföre, ehuru ännu i sin
lefnads fulla kraft och med oförminskad förmåga, likväl öfvergifva
fortsättningen af det arbete, hvaråt hon velat egna sitt lif.
Den resignation, hvarmed bon underkastade sig en så stor
försakelse, visade bela den sinnesstyrka hvaraf hon var mäktig;
hennes tillgifvenhet för de siria, hennes barmhertighetsverk mot de lidande
och nödställda uppfyllde nu hela hennes lif, och aldrig hörde man
en klagan undfalla hennes läppar. Att lefva oeh verka för andra
syntes henne nog, och sträng mot sig sjelf, var hon öfverseende mot
dem. Det allvarliga, det egendomliga i de studier, hvarmed hon
med så mycken fnmgång sysselsatt sig, hade ej beröfvat henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
