Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
rörelse och omvexling i hemmet, samt sjelf erhålla någon bestämd
sysselsättning, öppnade hon en liten skola. Hennes elever voro ej
äldre än bon sjelf, men vid tretton år såg hon också ut att vara
sexton eller sjutton.
Eugénits föräldrar hoppades dock på en helt annan framtid
för henne än en skollärarinnas. Deras högsta önskan var att få
se Eugenie och hennes yngre syster gifta, innan dc sjelfva lemnade
detta lifvet för ett bättre. En ung holländare, intagen af den
vackra unga flickan, anmälde sig också snart som friare och hade
kanske fått sin önskan uppfylld, om ej Eugenie redan fästat sitt hjerta
vid en annan, en son till domaren i orten. Alen ack! den
gynnade älskaren dog i lungsot, innan Eugénie ännu fyllt tjugo år, och
hon var alltför nedtryckt af sorg och liknöjd för sin egen framtid
att göra mycket motstånd, då hennes föräldrar öfvertalade henne
att skänka en viss M:r Allix sin hand. Om detta giftermål
känner man ingenting mer, än att det var i högsta grad olyckligt.
M:r Allix hade i sin ungdom beslutat att egna sig åt det andeliga
ståndet, men plötsligt förändrat håg. Anledningen härtill, äfvensom
orsaken hvarför ban gjorde sin unga hustru så djupt olycklig, äro
hemligheter af det sorgliga slag, som man helst lemnar oafslöjade.
Vare det nog sagdt att Madame Allix trenne gånger återvände till
sina föräldrars hus och slutligen, med sin fars samtycke, flydde till
Algier, som då nyss blifvit eröfradt af Frankrike. Och så stor
var hennes förtviflan, s,å bevekande hennes föreställningar hos
myndigheterna på stället, alt då M:r Allix lät göra efterfrågningar
efter flyktingen, svar skickades honom, att ingen sådan person var
tillfinnandes i kolonien.
Madame Allix liade lemnat sitt enda barn, en dotter, i sin
mors vård och började nu en mödosam sträfvan för sitt eget
uppehälle. Under denna koloniens begynnelsetid fanns der föga val
af inbringande sysselsättningar för en bildad qvinna, men Madame
Allix tog utan tvekan emot hvad slags arbete som erbjöds henne.
Hon gaf lektioner, då hon kunde erhålla elever, men emottog
äfven sömnad och till och med tvätt för militärhospitalen, begärde
hjelp af ingen och hade genom eget arbete sin torftiga bergning.
På detta sätt förgingo flere år, under obemärkt flit och
sträfvan, utan att någon händelse af vigt, undantagande hennes fars
död, 1837, afbröt tidens jemna lopp. Men dessa år hade dock ej
fruktlöst förrunnit, ty under denna tid mognade hos den för eget
bröd mödosamt sträfvade unga qvinnan en plan, hvilken var
ämnad att framdeles bira välsignelserik frukt — planen att anlägga
en skola för att lära Mohainedanernas döttrar den eröfrande na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
