Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
musulmän, så länge deras hustrur och nästa generations mödrar
voro lemnade i värre okunnighet och slöhet än djuren, hvilka
Skaparen gifvit instinkt nog till fullgörande af de enkla pligter, som
öfverensstämma med deras natur. Men de Algieriska
myndigheterna ville ej inse någon fördel af en bättre uppfostran för de
moh-riska qvinnorna; de förstodo ej vigten af det gamla påståendet att
»sådan hustrun är, sådan är mannen,» och ehuru de
komplimenterade Madame Allix för hennes välvilliga afsigter, förvägrade de
henne all pekuniär hjelp. Ilon, som räknat på att kunna
öfverbevisa dem om företagets nytta och lyckliga resultater, smärtades på
det djupaste af denna vägran. Utgifterna voro stora och endast
och allenast bekostade af henne; barnen måste mutas for att
komma — de af fattiga föräldrar understödas med föda, kläder, bostad
och böcker — och allt detta måste bestridas af hennes små
medel. Ehuru skolan i moraliskt och intellektuelt afseende svarat mot
de bästa förhoppningar, syntes nu ingen annan utväg återstå för
den menniskoälskande stiftarinnan, än alt stänga den och att sjelf
sätta sig att sörja öfver felslåendet af ett så ädelt företag och så
mycket gagnlöst förslösande af både tid och penningar. Ändtligen
randades den dag, d. 30 December 1845, då le Conscil
adminislra-tif skulle sammanträda. Dagen förut hade Madame Allix insändt
ett långt memorial till le Directeur de l’lntérieur, Grefve Guyot,
en inan af mycket inflytande och som alltid känt och personligen
visat ett lifligt intresse för hennes företag. 1 detta memorial
skildrar hon, med en rörande blandning af stolthet och pathos, de
förhoppningar hon hyst, och de motgångar och stridigheter hon rönt
under arbetet för sin idé. Vi kunna ej neka oss nöjet att ur
detsamma anföra nedanstående utdrag, som kan gifva läsaren ett
tydligare begrepp om framgången af Madame Allix’ menniskoälskande
bemödanden:
»–-På den punkt der jag nil befinner mig med mfti
skola, är det mig fullkomligt omöjligt att fortgå utan understöd af
styrelsen. De dryga utgifter, hvilka jag hittills ensam bekostat,
halva uttömt alla mina tillgångar, och de, hvilka jag för framtiden
förutser, öfverstiga vida mina enskilda medel. Frågan gäller
numera ej endast några få elever, hopsamlade emot deras anhörigas
vilja, på det de måtte erhålla en till viss grad civiliserad
uppfostran ; den gäller hundradetals unga flickor, lockade hit från alla
kanter af kolonien, likasom af en gemensam
impuls.–-Ansigte mot ansigte med ett dylikt förhållande bör ej styrelsen kunna
tveka. »Att vara eller icke vara», se der problemet, som åligger
eder att lösa, ifråga om den Algieriska qvinnan och hennes framtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
