Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Till svar på denna skrifvelse erhöll Madame Allix — löfte om
en gratifikation af 150 francs.
I sitt genmäle härå skrifver hon med ädel harm:
»Om jag velat förödmjuka mig ända derhän att emottaga
al-mosor, kunde jag redan långt före detta ha varit i behof deraf, och
likväl skulle jag, efter fjorton års vistande i Afrika, ej behöft hjelp
af någon, om jag endast afsett min egen förmån etc.»
Under tiden hade Madame Allix nödgats sätta sig i skuld för
att fortsätta skolan: — 2000 francs måste inom en viss tid
utbetalas, och hon hade förgäfves sökt anskaffa denna summa. Hon
skrifver härom till le Directeur Général:
»Jag sade er i ett föregående bref, att jag blott genom att
sätta mig sjelf i skuld varit i stånd att under innevarande månad
hålla skolan öppen. Detta är i sanning att hafva kommit till en
bedröflig ytterlighet. Men hvad som är ännu bedröfligare är att
äfven denna utväg sviker mig. Jag bar tillbringat större delen af
dagen med att söka anskaffa penningar, för att bestrida utgifterna
under väntan på styrelsens beslut; men alla mina bemödanden ha
varit fruktlösa, då jag ej velat ingå på vilkor, som fullkomligt skulle
hafva ruinerat min egen och min dotters framtid. Jag finner mig
således nödsakad att upphöra med ett företag, som redan försänkt
mig i de största penningebekymmer.–Om ej styrelsen (inner
för godt att inom slutet af denna månad tillsända mig 2000 francs,
skall jag den l:ste Februari stänga skolan — ett sorgligt resultat
af 6 månaders arbete, ansträngningar och uppoffringar, men jag har
endast alt välja mellan detta steg, eller ock vissheten att för alltid
undergräfva min ekonomiska ställning, och, ehuru bittert sörjande
öfver denna hårda nödvändighet, återstår mig intet annat än att
böjas under dess ok.»
Men hvarken böner eller föreställningar hjelpte. Hon erhöll
intet understöd; fyrtio skolbarn kunde ej för intet hysas, födas och
klädas, och således stängdes skolan d. l:ste Februari 1846.
Läsaren tror kanske nu, att den modiga, ihärdiga qvinnan (»det svaga
kär il et», såsom hon af ålder blifvit kallad) måste gifva sig såsom
besegrad, då hon stod der, beröfvad alla tillgångar, öfvergifven af
myndigheterna på stället samt skiljd från Centralstyrelsen genom ett
afstånd af mer än 900 lieux, som då var långt vådligare och
besvärligare att öfverfara än nu för tiden.
Nå väll hvad gjorde hon då? Hon pantsatte sitt bordsilfver,
sina nipper, till och med en guldfingerborg, skänkt af en vän, och
begaf sig till Paris, dit hon ankom i början af Februari och genast
insände till krigsministern ett memorial, hvarur en del af de upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
