- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tredje årgången. 1861 /
103

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

Lyckligtvis egde ett ombyte af inspektörer rum 1858 och på en
anmaning af den qvirdiga skoldirektionen öppnades ånyo
brodöser-nas lilla verkstad, derifrån åtskilliga arbeten redan 1855 erhållit
l:sta och 2:dra klassens medalj vid den stora expositionen i Paris.
Madame Luce nödgas lägga största vigt på sina elevers
intellektuella framsteg, emedan herrar inspektörer värdera en väl
konstruerad fransysk fras långt högre än en ordentligt sydd klädning; men
för egen del ifrar hon mest för den industriella undervisningen,
emedan hon anser det vara af yttersta vigt för de mohriska
qvinnorna att ega något medel till förvärfvande af en anständig utkomst,
för att icke tala om nödvändigheten att erhålla någon vana vid
ordning och snygghet inomhus, samt nyttan af att kunna sy och laga
sina egna och de sinas kläder.

Det måste likväl tilläggas, att skolan ännu visst icke är någon
typ för läroanstalter i allmänhet, hvad arbetsordning och disciplin
beträlTar. Som alla eleverna bo hemma, hemtade till och ifrån
skolan af dertill särskildt hållna negrinnor, samt dessutom äro
utsatta för det dåliga inflytandet af ett giftermål, medan de ännu äro
barn, kan man ej vänta sig att mer än en viss grad af godt skall
kunna uträttas ibland dem och får ej förvåna sig, om en del af
dëtn ännu äro vilda och råa samt såra betraktaren genom en låghet
i ansigtsuttrycket, soin måhända ej flere generationers hyfsning och
bildning skall förmå belt och hållet utplåna. Icke desto mindre lära
de alla försvarligt läsa och skrifva ett fremmande språk, förstå
elementerna af arithmelik, samt åtskillig slags sömnad — och de äro
stolta öfver sin lärarinna, den vänliga, men dock så stränga och
noggranna Madame Luce. De lära dessutom värdera sitt eget kön,
inse att de sjelfva äro födda till ansvar och arbete samt att det är
möjligt för en qvinna att förvärfva sitt eget uppehälle — någonting
som hittills aldrig kommit ifråga. Den nuvarande mohriska
underlärarinnan är en ung qvinna, som till sätt och väsende fullkomligt
liknar civiliserade och väl uppfostrade fruntimmer. Hon har tagit
ordentlig examen och fått diplom; man förvånas i sanning då man
hör att hon är Mahomedanska, så olik är hon sina vanliga systrar.
Några af de andra flickorna hafva gått flere år i skolan och
biträda nu vid undervisningen.

I en algierisk tidtiing läste man för några år tillbaka
beskrifningen på en prisutdelning i Madame Luces skola. Artikeln var
skrifven af M:r Warnier, en bland de fransmän, som djupast och
allvarligas studerat det besegrade folkets karakter och skaplynne, och
säkerligen bättre än någon arnan var i stånd att bedöma nyttan af en dylik
skola. Artikeln börjar med beskrifningen på författarens första be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1861/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free