Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
komst samt dessutom ett litet arfvode for sina visitationsresor och
tyckte sig nu åter ha kommit på grön qvist. Efter en kort
redogörelse för sina skrifter, deribland äfven åtskilliga tidningsartiklar
och brochyrer rörande dagens allmänna frågor förekomma, tillägger
han:
»Min författareverksamhet afbröts belt och hållet 1833, med
min senare Journal (detta arbete, försvunnet ur bokhandeln, är oss
fullkomligt okändt), hvilken, enligt min förläggares uppgift, haft så
ringa afsättning, att den ej betäckt tryckningskostnaderna. Såsom
fordom den uthvisslade talaren med harm och sorg drog sig undan,
så har jag ock på många års tid sedan ingenting skrifvit för
pressen, och har detta skeppsbrott på författarebanan varit den svåraste
motgång, som träffat mig.»
Hade förlattaren upplefvat utgifvandet af denna 2:dra upplaga
af sin första journal, torde bitterheten af denna motgång blifvit i
någon mån mildrad. Men redan 1841, d. 6:te Augusti, afled
Petrus Læstadius i sin bästa ålder, allmänt sörjd och saknad.
Den anspråkslösa arten af hans författarelynne framträder klart
i slutorden af hans första arbete, med hvilka vi äfven här afsluta
vår uppsats.
Efter en vänlig ursäkt till läsaren för bokens enkla, stundom
ovårdade stil, fortsätter ban:
»Den starkt i ögonen fallande provinsialitet, hvarmed den är
uppfylld, har jag icke ens velat förborga eller taga mig till vara
lör, emedan jag ansett den nästan höra till saken, såsom formen
till materien. Såsom den öppna boken, så öppet ligger äfven för
fattarens bela väsende för hvar och en. Ynglingens ifver i det,
enligt hans tanke sanna och rätta, torde på sina ställen hafva
öfverskridit de tillständiga gränserna. Om någon deraf finner sig
förolämpad, ban må tillrättavisa genom en grundlig och, om han så
vill, skarp vederläggning. — De öfrige hafve öfverseendel»
De sålunda erkända och af oss redan påpekade bristerna hafva
dock obestridligen det goda med sig att göra boken mera njutbar för
alla klasser af läsare, än om den varit skrifven i en högre, vältaligare
stil. I sitt nuvarande skick kunna vi tryggt säga om detta arbete,
att ingen dess läsare kan vara så lärd, att ban ej kan hemta
nöje och lärdom deraf, ingen så olärd, att han ej fullt förstår det.
Och måhända är just detta första och nödvändigaste vilkoret för
ett godt inflytande af den nya gren af vår litteratur, som fått det
vackra, det vidtomfattande och djupt ansvarsfulla epithetet
»Böcker för Folket».
Esseide.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
