Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
lid icke mindre än 16 så kallade genier inom korpsen, bland hvilka
(såom vi hört uppgifvas af en bland Paludan Mullers
studentkamrater) 4 erhållit namn’af de stora genierna och de 12 öfriga kallades
de mindre. Hland de 4 stod Paludan Muller Iräinst. Det första
från trycket utgifna arbete af Fredrik Paludan Muller, var hans
Itaab till Polen (1831)- Sedermera tilldrog han sig allmänhetens
uppmärksamhet genom ett litet häfte, innehållande Fire Romanser,
»hædrede med de skjönne Videnskabers Selskabs Bifald, (1832)»
samt dessutom samma år genom ett Skuespil i 5 Acter: Kjærlighed
ved Uoffet. Det sistnämnda arbetet vann stor ynnest inför publiken,
hvartill måhända bidrog Danskarnes förkärlek för Skuespilet i
allmänhet, tv stycket synes eljest, i jemförelse med skaldens senare
verk, blott ega ett underordnadt värde. Sitt egentliga skalderykte
grundade emellertid Paludan Muller genom sin herrliga dikt,
Dandse-rinden (1834.)
Denna »Dikt» är en förtjusande skaldeskapelse. Lätt och
luftig dansar den fram till ottaveriinets klingande rythm, iklädd en
drägt af den finaste luftiga väfnad, såsom en Dandserinde anstår.
Väl är väfvens ränning mörk, men den skiftar dock i tusen nyancer
och bortskymmes ibland nästan alldeles af det praktfulla inslaget — ett
säljsamt inslag af tår och löje, skämt och gratie, gyckel och allvar,
som, inväfdt i tusen nyckfulla former, bildar det rikaste mönster
der, bland hoppets rankor, kärlekens rosor plötsligt stå ut och
blanda sin glödande purpur med oskuldens snöhvita sensitivor. Men
slutligen mörknar det brokiga inslaget. Der kommer en djup skugga,
som fläckar de snöhvita blommorna i mönstret; den sprider sig
och uppslukar snart äfven alla de andra ljusa, sköna färgerna —
förtviflan börjar slå in sina kolsvarta trådar med tunga slag, tills
slutligen döden kommer och nedklipper bela välven, och
Dandse-rindens fladdrande, luftiga blomsterdrägt är förvandlad till ett tungt
bårtäcke, i hvars nattsvarta väfnad blott en och annan blek stjerna
tyder på möjligheten, att ett nytt ljus kan uppgå öfver grafven —
duellantens och sjclfspillingens gemensamma graf.
llufvudintrycket af denna dikt är sönderslitande — djupt
vemodigt; men derjemte lifvas läsaren, synnerligast i de båda första
sångerna, af så mycken äkta humor, så mycken spelande qvickhet
och så många vackra och rörande skildringar, att man stundom har
svårt att afgöra hvilket element som är det rådande. Och likväl
utgör den ett belt, så afrundadt och skönt, till form och innehåll
så fulländadt, att man torde få leta elter ett motstycke dertill.
Om vi vågade uttala ett omdöme, skulle vi, i poetiskt afseende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
