Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176,
BREF OM UPPFOSTRAN.
första Brefvet.
(Af St—)
Carissima!
»Tiderna förändras och vi med tiderna», är, om jag rätt minnes,
ett latinskt ordspråk, hvilket mina bröder ofta brukade citera och
hvars sanning äfven jag nu lärt att inse. Då jag häromdagen
företog mig en generalstädning i gamla gömmor, påträffade jag en mängd
skrifböcker med chrior och öfversättningar från skoltiden, tillika
med åtskilliga små breflappar från min käraste vän, lek- och
klasskamrat. Med oblandadt intresse genomögnade jag dessa böcker och
meddelanden, till dess minnet upprullade för mig en mängd halft
förgätna taflor ur den förflutna tiden och jag så lifligt af
inbillningen återförsattes i den, att jag, halft småleende, vände blicken inåt
och ånyo genomlefde många längesedan hänsvunna stunder. Hur
länge jag satt drömmande, frånvarande framför dessa kära minnen
från »den ljufva tiden», vet jag ej en gång sjelf, men plötsligt
rycktes jag tillbaka till nutid och verklighet genom en gäll stämma, som
straxt bredvid mig yttrade: »kära fru, jag tror sannerligen inte att
kalfsteken räcker till middagen.» Jag spratt till, gnuggade mig j
ögonen för att rätt öfrertyga mig om livar och hvad jag var, samt
insåg då i ett ögonblick hela skillnaden mellan den glada, sorglösa
skolflickan och den mognade qvinnan och husmodern i spetsen för
ett stort hushåll med all den omtanka och de bekymmer, som
dermed äro förenade.
Men det förflutna hade talat i allt för mäktiga ordalag till min
själ för all jag ånyo skulle kunna nedtysta och förglömma det
Minnet af dig, du ^ära, goda Clara, den trogna deltagarinnan så
väl i studierna som i fristundernas nöjen, så väl i ungdomshjertats
fröjder som i dess sorger, har väl aldrig förbleknat under de
många år, som förgått sedan vi sist utbytte meddelanden; men nu
framstod det åter i full ungdomlig friskhet och jag beslöt att vid första
tillfälle förnya den alltför länge afstannade korrespondansen, och här
har du nu åter din gamla vän Alma, som åtminstone är
oförändrad i ett, nemligen i den vänskap hon alltid hyst för dig. Att
äfven du i detta hänseende är densamma, kan jag ej betvifla och
det gör mig större glädje än jag kan uttala att tänka på möjlighe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
