- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tredje årgången. 1861 /
178

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178,

dä grunden bör läggas och lärotiden väl användas. Hvad min
ljuslockige, treårige Alfred beträflar, springer ban ännu i kolt och ri.
der på käpphäst, samt får väl än ett år eller par njuta af sin ädla
frihet. För gossar finnas dessutom så många och så goda läroverk,
att jag i detta afseende ej behöfver oroa mig för honom — måtte
jag deremot hos honom kunna bevara den hjertats renhet, som
kommer honom att med afsky och vämjelse vända sig från det
låga och usla i lifvet, och stålsätta honom mot mötande frestelser
med den själsstyrka, som man i allmänhet så litet vinnlägger sig om
att bibringa vår manliga ungdom. Denna stora brist i vår tids
uppfostran gör att mången yngling snart sagdt utan motstånd dukar
under för första frestelse, och verlden, i detta fall alltför tolerant,
urskuldar hans felsteg med uttrycket »förlåtlig svaghet.»

Men jag återkommer till mina flickor, för hvilkas uppfostran
och framtid jag ej kan låta bli att oroa mig. Jag vet af
erfarenhet huru otillräckliga och ytliga de kunskaper äro, som inhemtas i
vanliga flickskolor, och jag har mången gång med smärtsam
förödmjukelse funnit min egen okunnighet. Huru gerna ville jag ej
bespara dem denna smärta och tillika i nyttiga, grundliga kunskaper
tillförsäkra dem ett arf, som ej kan förstöras eller förloras 1

Ingen dödlig har framtiden i sin hand, det är sannt, men mig
förefaller dock en ung flickas framtid ovissare, osäkrare än någon
annans. Och derföre är det en af mina varmaste önskningar, alt
genom den uppfostran, jag söker ge mina döttrar, göra dem
oberoende af omständigheterna och bereda dem för de olika skiften af
lifvet, som möjligen kunna föreslå dem. Jag vill ej, att de skola
inhemta ett visst kunskapsförråd, blott för att motsvara tidens
fordringar, eller att de skola förvärfva åtskilliga färdigheter och
talanger, endast för sitt nöjes skull eller för att briljera dermed i
sällskapslifvet. Jag vill, alt de kunskaper och talanger, som de nu
söka tillegna sig, skola blifva dem ett lefvande rörelsekapital,
användbart och fruktbärande under bela deras lifstid, huru deras öden
än måtte gestalta sig. Det är mig omöjligt att icke tro, att hvarje
allvarligt och grundligt inhemtad kunskap, af huru ringa art den än
må vara, är begagnelig och ny ttig, eller kan blifva nyttig, om den
tillämpas rätt, och jag kan ej underlåta att linna den så olta
framställda frågan: »hvad skall det väl tjena till för en flicka alt lära
sig det eller det?» ganska enfaldig. I första rummet bör, enligt
min åsigt, hvarje kunskap bidraga till själens upplysning och
förädling (jag förutsätter naturligtvis en uppfostran, byggd på religiös
grundval) och sålunda medverka till den harmoniska utveckling af
själskrafterna, som är nödvändig för sinnets jemnvigt och andligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1861/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free