Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206,
nehåIlande, eller satt i rörelse af, yttre krafter: den förra är hel
och hållen sjelf-verk sa ni och hvarje dess beståndsdel bidrager till
dess verksamhet.
Men det är blott en ringa del af de kemiska krafterna, som
blifvit bestämda att tjena som vilkor för lifvet. I)et är icke på
långt när bela omfånget af de olika elementernas ömsesidiga
frändskap, som tages i anspråk. Kroppens verksamhet beror, så vidt
vår kunskap sträcker sig, nästan uteslutande af en enda process —
syrets förening med kroppens beståndsdelar. Fysiskt betraktad är
den animala kroppen hufvudsakligen blott en stor oxidcrings- eller
syrsättnings-apparat. Genom denna oupphörligt pågående process
blir den lefvande kroppen full af krafter, med hvilkas olika
yttringar erfarenheten gjort oss förtroliga. Således borde man, för
att göra sig ett rätt begrepp om de organiska kropparne, betrakta
dem snarare ur synpunkten af deras verksamhet än af deras
beståndsdelar — snarare såsom ett aktivum än som ett passivum. Vi
tala om »lifvets låga» utan alt ana hvilken ojäfaktig sanning
uttrycket innebär. Det linnes nemligen knappast en enda fråga rörande
det animala lifvet, som ej låter förklara sig genom jemförelsen med
en lamplåga. Ty hvad är en sådan låga? Består den icke
uteslu-slutande af oljans kemiska förening med luftens syre? Den är en
lefvande handling snarare än ett dödt ting. Ehuru bestämd till
formen är den icke en egentlig substans utan ett
förbrännings-phenomen. Dess beståndsdelar äro aldrig desamma under tvenne
på hvarandra följande ögonblick; det kol och väte, hvaraf oljan
utgöres, upppå i lågan, undergå der förändringar, i det de utveckla
sina bundna krafter, och lemna den åter. Lågan är en permanent
förvandlingsprocess. Just härutinnan är den förunderligt lik oss
sjelfva — jag menar de kroppar, i hvilka vi dväljas. Hvarje sådan
kropp är i sjelfva verket ingenting annat än en permanent
förvandlingsprocess. Vi lefva och verka i ett oupphörligt
förbränningstillstånd. De ämnen vi förtära såsom föda, upplagas i oss, undergå
förvandling, i det de utveckla sina bundna krafter, och lemna oss
ånyo; de ha kommit och gått; kroppen är qvar: den är ett tillstånd,
ett omsättningstillstånd, en process, fortgående inom vissa bestämda
gränser och under en gifven form — den är en låga.
Åtskilliga andra hvardagliga föremål illustrera detta faktum under
ännu enklare och lättfattligare form. Jag kan t. ex. aldrig se den
spiralformiga dampelare, som af blåsten framdrifves på landsvägen
utan att för mig sjelf tänka: »Se der en bild af lifvet.» En
handfull stoft och litet luftdrag! Märk huru detta skenbara
föremål, denna »pelare» icke är annat än ett tillstånd, en perma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
