Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208,
upphört att andas. Den upphör visserligen alt vara själens verktyg,
men det är endast emedan dess fullkomlighet, såsom en mekanism
af sins emellan beroende olika delar, blifvit förstörd. Den är död
i sin egenskap af menniskoandens hemvist; icke död i sig sjelf. Mer eller
mindre fullständigt lif finns ännu i hvarje del deraf, hvilket bevisas
af kända fakta, såsom naglarnes och skäggets växt, körtlarnes till
en tid fortsatta afsöndringsarbete m. m. Men de förrättningar, som
åligga de olika organerna, kunna ej mera gemensamt utöfvas,
antin-tingen emedan en af dem erhållit någon skada, eller de alla lida
af en allmän förslappning; följaktligen afstannar den verksamhet af
hvilken det helas lif berodde. Kroppen blir då såsom verktyg
oduglig och dör först derefter, såsom kropp betraktad. Sedan dess
in-viduella eller aktiva lif (ill följe af en rubbning i de nödvändiga
vilkoren derför har upphört, slocknar gradvis af brist på näring och
förnyelse det lif, som ännu genomtränger hvarje dess minsta del.*)
Hvarje organs verksamhet är nödvändig för det bela bestånd, och
när någon dylik funktion helt och hållet afstannar, förtäres småningom
allt, och det med en hastighet som står i direkt förhållande till
oumbärligheten deraf. Om andhämtningen blifvit hämmad utöfver en viss
grad genom någon sjukdom inom lungorna eller om hjertat blifvit
ur-ståndsatt att underhålla blodcirkulationen, ser man sålunda huru kroppen
under en tid aftynar, saknande kraft att sörja för de öfriga or.
ganernas nödvändiga verksamhet, hvilken slutligen afstannar.
Kroppen blir då orörlig, känslolös, och förgängelsen angriper den utan alt
röna något motstånd. Det är på detta sätt lifvet synes plötsligen
lemna kroppen. Organismens lifsfunktioner utgöra en oafbruten
kedja, hvilken likasom cirkeln kan anses börja på alla punkter, och
hvars alla länkar ingripa i och äro beroende af hvarandra. De
yttre synbara funktionerna, såsom rörelserna m. fi., hvarigenom
djuret yttrar sin vilja och förser sig med föda, underhållas af de
omärkliga kemiska förvandlingar, som ega rum i det inre; dessa
förvandlingar äro åter i sin ordning beroende af den yttre
verksamheten, som anskaffar föda eller luft eller åvägabringar andra
nödvändiga omvexlingar.
Vi återkomma då till vårt grundbegrepp om den animala
kroppen, nemligen: att den egentligen ej är annat än en
omsättningsprocess — ett fortgående system af kemiska förvandlingar inom
*) Det förstnämnda kallas animaliskt lif och best&r af de funktioner, geuora
hvilka den lefvande varelsen sätter sig i beröring med den yttre verlden och
isynnerhet af allt, som kommer inom området för hans vilja; det sistnämnda kallas
organiskt lif och best&r af de omärkliga förändringar, som ega rum inom
organismen. I dödsstunden är det endast det auimala lifvet, som upphör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
