Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
gissar jag att både du och Pagan kommit på andra tankar. Se så,
Sissy, var ett godt barn ocli låt mig slippa alt vidare höra talas
om den saken »
Med dessa ord afslutade M:r Atkinson samtalet med sin
dotter, återtog läsningen af den tidning, the Spartan, som ban höll i
handen, och visade tydligt sin å|sigt att ej vidare spilla några ord
på det omtvistade ämnet. Den unga sköna tycktes ej ha öfvergått
till hans mening, men troligen kände hon sin fars karakter
tillräckligt för att veta all någon ändring i hans domslut ej stode att
utverka. Hon teg också; men, ehuru en stark rodnad på kinden
visade att hon var häftigt upprörd och en tår i ögonvrån talade om
smärta, syntes dock på ett litet trotsigt drag omkring munnen, att,
om hon ock var tystad, hon visst ej var kufvad. Hon vände sig
om och gick in i silt rum, hvars dörr hon temligen häftigt tillslöt.
M:r Atkinson, en man i sina bästa år, ehuru far lör en talrik
familj, hvaribland liera fullväxta barn, lade ned tidningen, som ban
i sjelfva verket endast låtsat läsa, och såg efter sin dotter. Det
låg en blandning af oro, fasthet och klippskhet i hans blick, under
det ban mumlade för sig sjelf: »jo, jo, du, jag förstår dig nog. Du
är för mycket mitt eget kött och blod för att så snart ge med
dig. Men mig lurar man ej så lätt.»
Troligen känna få af mina läsare till en amerikansk farmers
boning, och om det derföre roar dern att taga M:r At kimons i
närmare skärskådande, erbjuder jag mig som cicerone.
Det är till Södra Carolina och till öfre delen af denna stat,
som jag önskade föra eder. Landet är der glest bebvgdt, består
mest af stora, vilda skogar och nian far ofta flera mil öfver
obanade vägar, utan att stöta på någon menniskoboning. De, som
man händelsevis påträffar, ha nästan alla utseendet af nybyggem
Byggnaderna, ytterst enkla, tyckas uppförda i hast; af marken är
endast så mycket odladt och röjdt, som är nödvändigt för
åkerbruket, och på åkrarne ser man oftast en mängd gigantiska, torra träd
qvarstående. Gråa, aflöfvade, utan bark, utsträcka de några kala
grenar och likna bleka, hotande vålnader från en försvunnen tid.
Likasom de få Indianer, som ännu irra omkring på områden, dit
civilisationen inträngt, tyckas de frambära en stum klagan mot den
hvita mannens eröfringslvstnad, och man kan lika litet i den’nakna
stammen igenkänna det präktiga träd, hvilket en gång der höjde
en lummig krona och utsträckte väldiga grenar, som man i den
fattige, osnygge röde mannen kan gissa sig till afkomlingen af
Mo-hikanernes och Cherokee-stammarnes stolta krigare, hvilka fordom
drogo fritt omkring i sina vidsträckta jagtmarker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
