Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
man kunde urskilja M:r Atkinsons kraftfulla, resliga gestalt,
for-sänkt i djupt begrundande. Plötsligt steg ban upp, tillknäppte
rocken, nedtryckte hatten, fattade en stor käpp och sedan ban tittat
in i sängkammaren och hviskat några ord till sin hustru, gick han
ut och försvann snart i den mörka skogen.
Knappast hade en qvart förflutit, då dörren till
köksbyggnin-gen, der tjenarne bodde, försigtigt öppnades och ut trädde en
qvinna, som gick långsamt och blickade försigtigt omkring sig, liksom
ville hon med sina blickar genomtränga nattens mörker. Men allt
var stilla; intet ljus var synligt i hufvudbyggningen, och den djupa
tystnad, som herrskade på gården, afbröts blott af Whip-poor-wills*,)
melankoliska sång och vindens sus i de höga talltopparne.
Gestalten, i hvilken vi lätt igenkänna Tant Minerva, (ortfor att framgå
varsamt och smygande, till dess hon hunnit genom grinden, då hon,
troende sig säkrare, påskyndade sina steg.
Men hennes promenad blef ej lång, ty en stark hand grep
henne om armen och med ett skri af förskräckelse nedsjönk den
förskrämda qvinnan på sina knän. »Massa, massa», var allt hvad
hon förmådde framstamma.
»Ja, du hexa, massa sjelf, som riktigt griper dig på bar
gerning. Hvad har du för tjnfstrykeri för dig så här dags på natten,»
röt M:r Atkinson med en stentors-stämma, ej egnad att
uppmuntra den stackars qvinnan.
»Ack, massa, massa,» snyftade hon, »blif inte ond på mig.»
»Jo visst är jag ond på dig, din usling, det kan du väl förstå,
ty den, som är ute denna tid på dygnet och visar sig så rädd till
på köpet, är också ute på olofliga vägar. Säg mig, på ögonblicket,
hvart ämnar du dig och hvad är ditt ärende?»
»Ack massa, massa, haf barmhertighet med mig,» bad den
gråtande.
»Tjut inte, kärng, utan svara på mina frågor. Undflykter tjena
ej till något annat än att göra mig än argare, ty nog skall jag
ändå klappa fram sanningen ur ditt mörka skinn. Det enda, som kan
hjelpa dig, ditt kräk, är att bekänna, och det så fort orden kunna
komma ur halsen på dig. Ilar du något bref, så hit med det.»
»Ack, massa, miss Sissy had mig så förfasligt att bära det här
till Roseburys och ge det åt Daddy Joe, att jag ej kunde säga nej;»
sade den darrande Minerva, i det hon framlemuade brefvet.
*) En uatlfoge), sa kallad, emedan man tycker sig urskilja dessa ord i han»
sång.
Tidskrift för Hemmet. Årg. JII. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
