Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Det vore just rätt åt henne, om hon blefve en gammal mö. Det
skulle glädja mig i själen.
Men för att komma tillbaka till ditt förslag, som jag nu
öfver-vägt och antagit, tv jag ser ingen annan utväg för vårt giftermål,
så reser Pappa nästa Måndag till Spartanburg och blir borta till
Thorsdagen. Honom är jag mest rädd för, ty ban är så skarpsynt
och uppmärksam. Bill är ej heller att narras med, men han följer
lyckligtvis med Pappa. De andra bröderna äro ej farliga, och dem
kan man nog lura. Mamma är alltid sysselsatt med barnen och
dessutom är hon så god. Det gör mig allt ondt att så der lemna
Mamma och Syster Sally, men när vi en gång blifvit gifta, så
förlåta föräldrarne oss nog. De gjorde på samma sätt, när de voro
unga, fast de ha glömt bort det nu. Om du derföre kommer
med en buggy*), dyraste Charley, och håller på landsvägen, just
der vägen tar af till Greenville, så skall jag gå öfver skogen på
den der lilla gångstigen, du vet, och skynda i din famn,
Tisdagsmorgon kl. 10. Vi kunna fara direkte till Pastor Adams, som ju
redan lofvat att viga oss, och sedan till Chester.
Den beskedliga Minerva, som håller mycket af mig, kan nog
öfvertalas att lemna detta bref till Roseburys Daddy Joe, som far
till staden i morgon. Måtte allt gå lyckligt och han träffa dig, så
att du kan ge honom några ord till mig, som jag kan få genom
Cornelia Rosebury. Jag skall helsa på flickorna i veckan. Jag
skall bjuda till att visa mig lydig och undergifven, så att Pappa ej
misstänker något. Hvad jag längtar efter några ord från din kära
hand, dyraste Charles! Tänker du lika ofta på mig som jag på
dig? Men det är sent och systrarna komma snart in och kunna
öfverraska mig. Farväl, farväl, älskling I Ack hvad jag är rädd
att det ej skall gå bra I Med tusende kyssar är jag alltid, evigt, i
döden
Din egen älskande lilla
Sis sy.»
Sedan M:r Atkinson genomläst förestående epistel, satt ban
en stund försänkt i djupa tankar, gnuggade derefter förnöjd
händerna och mumlade för sig sjelf:
»Äpplet faller ej långt från trädet. Du är rätt slug, min lilla
Sissy, men far din är ändå en äldre räf. Intrigera du på ditt håll,
så skall jag göra det på mitt och vi få väl se hvem som vinner
segern, du eller jag.» Efter ännu ytterligare begrundande, gick han
’) Ett slags schas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
