Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
gjort sin sak förträffligt, dä barnet lyckats inhemta ett visst
knn-skapsförråd, hvilket alltför ofta förblir ett dödt kapital, vida fortare
glömdt än forvärfvadt. »Huru många föräldrar,» säger en fransk
författarinna, »tro sig ej ha gjort sina barns uppfostran, då de
betalt deras lärare!»
Vi hafva sagt, att hvar och en till en viss grad är ofri, d. v. s.
beroende af omständigheterna, men då menniskans rätta frihet just
består uti att ej låta dessa omständigheter störande inverka på
hennes andliga utveckling, borde väl ett af uppfostrans vigtigaste sylten
vara att lära henne höja sig öfver jordiska missförhållanden och
beherrska dem genom själsstyrka. Liir man väl barnen detta? Ackl
man lär dem ej en gång, att hvarje rättighet oeftergifligt åtföljes af
en pligt och att den, som fått stora gåfvor, äfven har stort ansvar.
Rättigheterna och gåfvorna tar man nog reda på, men med
pligter-na och ansvaret har det sig ej så noga.
Oaktadt de svårigheter, som möta ynglingen vid valet af yrke,
har han dock allt för många utvägar för att kunna bli lottlös, och
på ett eller annat sätt bör ban alltid kunna arbeta sig fram i
verlden. Han kan åtminstone ernå en oberoende, om än tarflig
bergning, så vida ban ej är fullkomligt oduglig eller opraktisk, hvilket
senare i våra dagar är nära nog värre än det förra. Men huru
förhåller det sig med den unga flickan vid hennes inträde i verlden?
Hvar skall väl hon söka och finna sin plats deri?
Qvinnans bestämmelse är att blifva maka och mor, har sedan
urminnes tider varit svaret på dessa frågor. Må så vara, ehuru
vi våga påstå, att ganska många qvinnor finnas, som gjorde väl om
de ej ens tänkte på giftermäl. Må så vara, vi medge att,
allmännast taladt, qvinnans bestämmelse är att blifva maka och mor. Men
som hvarje qvinna likväl är eller åtminstone borde vara ett
sjelfständigt väsende, torde det väl ej vara alldeles likgiltigt hvems
maka hon blir, ehuru det, Gud bättre, vid mänga äktenskaps ingående
ser ut som föräldrar och målsmän, ja, till och med flickan sjelf
tyckte så. Äfven måste man väl medgifva att om hon verkligen
skall vara på sin plats, bör bon vara förenad med en man, som
passar för henne. Äktenskapet måste, med ett ord, vara al’ dem,
som »beslutas i himlen.» — Nå väl, kan man säga detta oin de
giftermål, som dagligen afslutas af fåfänga, lättsinne, ett flyktigt
tycke, genom öfvertalande, kanske tvång — föräldrars eller
stundom omständigheternas, såsom t. ex. nöden, ett sorgligt, otrefligt
hem o. s. v. — och kan man vänta att lifvets sällhet skall blifva
resultatet af sådana premisser? Måtte snart den dag randas, dä
qvinnan o|behindradt till sin utkomst får använda de pund, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
