Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
M:rs James återvände till sitt rum, fann hon också att hälften af
hennes arbetstid gått förbi. Hon återtog tåligt sitt arbete och sökte
sammanknyta den afbrutna tankegången, då tyngre steg hördes i
salen och derefter följde en knackning på dörren. Nu var det M:r
James, som måste släppas in.
»Kära Mary,» sade ban, »kan du komma och sy ett par
knappar i min skjorta. Jag har mycket brådtom, ty jag borde ha
varit ute för en timme sedan.»
Arbetsplanen lades å sido och M:rs James tog sin sykorg och
följde sin man. Åtskilliga andra små lagningar befunnos äfven
nödvändiga och slutligen var det äfven en handske, som sluppit upp i
sömmen. Under det M:rs James var sysselsatt med att sy ihop
handsken, lekte ett smålöje på hennes läppar. Hennes man märkte
det och frågade efter orsaken. »Jag tänker på hur förträffligt din
plan lyckas,» blef svaret.
»Nå, jag må säga,» sade ban, »är detta din arbetstimme? Jag
är ledsen deröfver, men hvad skulle jag göra. Jag kunde ej gå ut
med en skjorta utan knappar.»
»Nej, visst icke,» svarade hans hustru lugnt.
Då hennes herre och man var behörigen utrustad och
utgången, återvände M:rs James till sitt rum. En halftimme återstod
henne ännu och hon beslöt att använda den pä bästa sätt. Men
knappt hade hon fattat sin penna, så hördes åter buller i
förstugan. Anna, som varit ute och gått med det minsta barnet, gick
nu in i barnkammaren med detsamma för alt försöka att sofva det.
Nu föll det sig så, att det enda rum, som M:rs James kunde
begagna för egen räkning, låg bredvid barnkammaren. Hon var dock
så van vid barnens vanliga stoj, att det ej störde henne; men som
unge herr Charley i dag ej hade den ringaste lust att solva, fann
ban sig föranlåten att, när han väl kommit i vaggan, uppstämma
en sådan musik, att det var hans mor fullkomligt omöjligt att hålla
sina tankar tillsammans. De ord, hon läste, liksom bortrycktes från
henne af barnets högljudda skrik och barnpigans entoniga vaggsång,
och hon var tvungen att tillsluta sin bok till dess stormen gått
öfver. Då ändtligen lugnet blifvit återstä|ldt, inkommo de andra
barnen från sin kälkåkning, gråtande öfver frusna händer, och, under
det hon sökte värma och trösta dem, ringde middagsklockan.
»Nå, hur gick det att verkställa min plan i dag?» frågade M.r
James.
»Ah, förträffligt,» svarade hans hustru. -Jag läste omkring
sjuttio sidor tyska och minst lika mycket fransyska.»
»Nå, men jag hindrade dig dock icke länge.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
