Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
penningskimmer än ma synas skilja bomullslorden,
handelsfursten från hans arbetare. Vid vissa tillfällen framträder detta
alldeles påtagligt, isynnerhet i Skottland, der presbyterianismen
ännu mer förenat "hög och låg" och der alltså, såsom t. ex.
fallet var vid Melville Castle, Earlen sjelf var en af
socknens "äldste" och sålunda, sjelf femte, jemte fyra andra
sock-nebor, alla farmers, betjenade vid nattvardsborden.
Yi torde ej misstaga oss, om vi påstå, att i detta och
dermed sammanhängande förhållanden ligger en af de vigtigaste
grunderna till Englands och Skottlands styrka och friska lif.
Det måste blifva en nation på allvar, fosterlandskärlek på
allvar hos ett folk med sådan uppfostran, en gemensamhet i styrka
hos folkets alla klasser och en, på harmoni i de särskilda
förmögenheternas utveckling grundad, helsa hos dessa enskilda
medlemmar. Ett sådant folk kan vara utsatt för många
tillfälliga "kriser" inom sig, såsom vi veta fallet vara i England
litet emellanåt, men till de slags slitningar, hvaraf nationens
helsa och styrka hotas, kommer det väl sällan, om någonsin,
åtminstone mindre än hos andra nationer med ett annat slags
uppfostran.
Vi hafva kanske tagit en nog vidsträckt utsigt öfver vårt
ämne, som annars väl för de flesta angifver sig såsom ett
ganska litet och obetydligt, såsom ju "trädgårdsfrågor" alltid hos
oss anses vara; och vi hafva kanske från Lady Emily i
trädgården vid Melville Castle förirrat oss nog långt in på en
alltför allmän kulturfråga. Men vi hafva icke kunnat neka oss
att en gång uttala några af de åsigter, som väcktes hos oss
under våra vandringar i Englands och Skottlands bygder. —
Vi skola så mycket mer härefter hålla oss till sjelfva ämnet,
inom dess närmaste gränser.
Saken är den. Vår uppfostran, och, särskildt hvad vårt
ämne för tillfället angår, qvinnans uppfostran är hos oss ännu
icke sådan den borde och kunde vara. Vi hafva med det
ofvan sagda sökt antyda hvad vi anse såsom ett hufvudfel deri.
Qvinnans uppfostran är hos oss för mycket kammaruppfostran,
hennes lif för mycket kammarlif, hennes åsigter om lifvet för
mycket kainmaråsigter. Hon är för mycket orangeri varelse.
Våra poeter, när de vilja vara riktigt artiga, kalla henne
visserligen ofta för blomma, och, med poetisk specifikation, än för lilja
och än för ros, stundom någon gång för en blyg sippa. Det
der är godt och väl. Men pä nykter prosa torde man, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
