- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjerde årgången. 1862 /
17

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rfi

medverkande vid naturens vard och försköning, kunna bidraga
till att sätta kronan på odlarens verk. Till detta fordras blott,
utom de nyss nämnda insigterna, soin hon ju redan håller på
att förvärfva, en god vilja. Och den eger hon ju i så hög
grad, som hvilket annat lands qvinnor sotn helst, Englands icke
undantagna.

Tänkom oss t. ex. den svenska flickan en sommarmorgon
på landet sysselsatt med att beskära sina rosenbuskar, eller
vattna sin nyss planterade blomstergrupp, eller med sin
upplysta smak följa den pågående gallringen i parken. Är hon
icke frisk och täck? — utan krinolin — förlät det oskyldiga
skämtet — men med sitt stora förkläde öfver en klädning, som
icke är gjord till att torka daggen af gräset eller sopa
dammet af gångarne. Men ni är kanske rädd, att hon blir
solbränd eller får fräknar, eller skär sig i fingrarne, och dermed
gör sig omöjlig i salongen och vid tapisseribagen, eller att hon
blir våt om fötterna och får snufva o. s. v. o. s. v. I
sådant fall — akta for all del "den intressanta blekheten" och
den förderfvade helsan. Men det är icke så farligt. Den
flickan vi här tänkt oss har redan förvärfvat sig ett preservativ
mot dylika krämpor genom sitt utarbete. Hon sköter både sin
knif och sin vattenkanna och sin kruka som en liten artist i
yrket. Den bredskyggiga hatten skyddar henne fullkomligt.
Hon bränner icke sina rosor det allraminsta, och svetten är
henne ett föryngringsbad, om hon nemligen behöfde ett sådant.
— Följ henne sedan på en liten vandring till torpet der borta
om aftonen och hör henne undervisa hustrun der, hur denna
skall sköta sina stockrosor och binda upp rank växterna
utomkring fönsterfoderna. Ar hon icke präktig? Hvem skulle icke
hellre vilja hafva henne till hustru, förutsatt hon i allt annat
vore lika duglig och god, än den bleka, ömtåliga
salongsdamen, och huru mycket bättre skulle hon ej passa till
husmoder på ett gods, sådan vi här föreställt oss henne, än om
hon aldrig lärt annat än — brodera och tala franska? Men
kanske tycker ni allt detta vara liksom litet barnsligt. Kan
så vara. Men antag, att vår skildring är hvad man kallar
en symbolisk tro, att den förebildar eller antyder den svenska
qvinnan i allmänhet, hemmastadd ute i naturen. Tänk er
flickan, såsom en åldrad husmoder, fortfarande öfvervaka sin yttre
omgifnings försköning. Tänk er henne, då hon ser tillbaka på
ett helt lif af sådan verksamhet och begrundar den välsignelse,

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1862/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free