Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
klasserna kunde komma i beröring och till inbördes förstånd
med hvarandra. Om den lyckligare lottade qvinnan försummar
det . . . hvems är felet? — Mannens, skall man kanske säga,
ty det är dock han, som har nycklarne till kassakistan, och det
är dock han, som har ordet vid sockenstämmorna o. s. v. —
Ja, om det vore så, att penningen och reglementeringen ensamt
gjorde allt. Men det är, Gud vare lof, icke så. Det gifves
en makt, som är lika vigtig. Ty, låt vara, att mannen har
nycklarne och ordets rätt; men — förstår qvinnan sin kallelse
och sin plats, så gälla hennes goda önskningar och råd
mycket, och det är väl icke utan, att, när allt kommer omkring,
både nycklarne och ordet, oftare än man tror, följa hennes mildt
framhviskade önskningar. Låt qvinnan dessutom i det offentliga
visa sitt deltagande. Låt henne följa skolans arbete med sin
välvilja, understundom med sin personliga närvaro, med sina
små handräckningar till barnen och barnens föräldrar i och för
möjligheten för dem att rätt använda skoltiden, låt henne visa
sitt deltagande för skolans lärarinnor och lärare; — hvad skulle
hon icke med allt detta kunna uträtta! Ingen har så som hon
af naturen mod dertill, detta concentrerade mod som kallas
tålamodoch som i allt hvad som rörer skolan är så väsendtligt
och oumbärligt.
Oin på detta sätt, de i timligt afseende mindre rikt
lottade qvinnorna undervisades och uppfostrades redan i
folkskolan till kärlek för växterna och till insigt om deras rätta
behandling; — om den rikare lottade qvinnan, så inom
familjen som under sin skolgång, gjordes förtrogen med naturens lif
och menniskans ställning till detsamma, såsom till ett
anförtrodt gods, det hon eger att odla och adla, vårda och
försköna, — hvilken helt annan karakter skulle ej den svenska
naturen erhålla i yttre måtto? Täck såsom den ursprungligen
är, huru skulle ej äfven den odlade bygden närmast intill
bostäderna komma att bära prägel af den odlingens ordning och
den konstskönhet, som det är menniskans uppgift att gifva
densamma; i stället för att, såsom nu så ofta är fallet, just de
bebyggda punkterna äro såsom frätsår i naturens annars friska
sköte, otillräckligt öfverplåstrade af en och annan
blomsterplätt, utan egentligt lefvande harmoniskt sammanhang med den
öfriga omgifningen?
Qvinnan skulle således komma att bli en slags
trädgårds-mästarinna? . . Ja, hvarför icke. Trädgårdsarbetet är just ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
