- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjerde årgången. 1862 /
25

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

att tillåta mig fortfarande gifva lektioner i språk och musik,
för att öka våra inkomster. Han invände litet misslynt, att
han icke gift sig med mig för att jag skulle träla för mitt
dagliga bröd, och Gud vet om han icke i hemlighet föreställde
sig, att det der dagliga brödet skulle blifva både degigt och
vidbrändt, om ej hans hustru från morgon till qväll var
sysselsatt med dess tillredning. Men, då jag förklarade honom,
att jag alldeles icke ansåg mig träla, genom att ge ett par,
tre lektioner dagligen, och antydde att vår tjenarinna, med
vederbörlig tillsyn, mer än väl borde hinna att tillreda våra
måltider, enkelt men smakligt, samt slutligen hviskade något
helt sakta, om att jag skulle lida mycket mera af tanken,
att han öfveransträngde sig eller fördjupade sig i skulder för
det han gift sig fattigt, än af det ringa besväret att med eget,
ganska lindrigt arbete, bidraga till husets underhåll, så — gaf
han med sig. Och de tvänne första åren gick allt så bra jag
kunde önska. Tidigt uppe, anordnade jag de husliga sysslorna
för dagen, och när min man efter frukosten begaf sig till sitt
embetsrum, gick jag till mina lektioner, hvilka under hans
frånvaro godt medhunnos och ändå lemnade mig tid antingen att
vara hemma en timma före honom tor att sjelf lägga handen
vid någon hans favoriträtt, som min gamla pålitliga Karin ej
ännu lagat, eller ock, och kanske oftast, att gå och möta
honom, för att fa den glädjen att vid hans arm, gladt
språkande, återvända till hemmet. Yi hade intet öfverflöd, men
bergade oss och "nog är bättre än lyx", säger ett engelskt
ordspråk. Huru lyckliga vi voro, vill jag ej försöka beskrifva,
isynnerhet, som jag är öfvertygad att J båda njutit en lika
hög grad af lycka, om den än till detaljerna varit af helt
annan beskaffenhet. Jag dröjer så gerna vid denna, den
sorgfriaste tiden af vårt äktenskap, då vi voro allt för hvarann.
Men denna égolsme à deiur, ehuru ljuflig, lärer väl dock ej
af försynen vara ämnad såsom något permanent tillstånd för oss
dödliga, - och derför kom också snart en tredje, en liten en,
att dela vår lycka och vår sällhetsegoism. Det blef mig nu
svårare att sköta mina lektioner; jag gjorde det väl till en
början, aflägsnande mig från min lilla gosse på ett par
timmar för att skynda hem med andan i halsen, men märkte
snart att hvarken han eller jag funno oss väl deraf. Jag
insåg att, ehuru man väl hvarje f. m. kan anförtro husets
tillsyn och middagens tillagning åt en pålitlig tjenarinna, så är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1862/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free