Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
i Liverpool. Innan hon anträdde återresan gjorde hon dock
ännu en liten utflykt, nemligen till Azorerna för att helsa på
en af sina söner, som vistades på ön San Miguel, och först
i Maj, sedan hon besökt Lissabon, Southampton och London,
återkom hon till Wien. Hon sattes i stånd att göra denna
sin andra verldsomsegling än vidsträcktare än den första
genom den omständigheten, att man vanligen på de holländska
och amerikanska ångbåtarne af aktning för den fredjade
resande qvinnan erbjöd henne fri öfverfart. Ej utan en viss liten
förtrytelse omnämner Ida Pfeiffer, att en sådan artighet
aldrig bevisades henne på de engelska ångbåtarne. Hennes
anteckningar öfver denna resa meddelades allmänheten i Meine
zweite Weltreise (4 Bände. 1856).
Ida Pfeiffer hade äfven nu hemfört en ej obetydlig
samling af naturalier och ethnografiska föremål, hvilka till största
delen återfinnas i Brittiska Museum och i de kejserliga
kabi-netterna i Wien. Så väl den store, verldsbekante
vetenskapsmannen Alexander von Humboldt som ock den berömda
geografen Carl Ritter visade för Ida Pfeiffer det högsta
intresse och talade med beundran och aktning om hennes resor,
och de tjenster, hon under dem bevisat vetenskapen. På deras
framställning utnämndes hon ock till hedersledamot af
geografiska sällskapet i Berlin och erhöll af Konungen i Preussen
guldmedaljen för vetenskap och konst. I Wien har man varit
sparsammare med hedersbetygelser mot den utmärkta
landsmau-ninnan, troligen i följd af den gamla iakttagelsen, att ingen är
profet i sitt fädernesland.
Vi närma oss nu den sista akten af denna ovanliga
qvinnas händelserika lefnad och göra det med blandade känslor af
vemod och beundran. Man skulle tro att hon vid 59 års
ålder, uttröttad efter så många genomgångna strider och mödor,
tillfredsställd genom att vida öfver sin förväntan hafva sett
sina ungdomsdrömmar verkliggjorda, ej skulle hysa någon
annan önskan än att sitta hemma i lugn och lefva pa sina
minnen. Men, nej, så var ej fallet. Det är med resor som med
andra stimulerande medel, att njutandet deraf väcker begär
efter mera, och Ida Pfeiffer egde ännu så mycken fysisk
styrka, så mycken sinnesspänstighet i behåll, att hon beslöt
sig för en ny resa och denna den farligaste af alla.
Madagaskar, denna herrliga, fruktbara ö, så föga känd både
af vetenskapsmannen och turisten, lockade henne med oemot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
