Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«0
hennes egna yttranden om afskedet från den 5, der hots
utstått så många lidanden:
"Jag utgjöt visst inga tårar i skiljsmessans stund, utan
kände mig tvärtom helt lätt om hjertat, då jag satte min fot
på skeppets däck, och såg med obeskriflig förnöjelse
kommendanten och hans soldater, som följt oss ombord, åter aflägsna
sig; dock ångrar jag icke att jag företagit denna resa,
särdeles om jag skulle vara så lycklig att återvinna min helsa."
Denna lycka var henne likväl ej beskärd, ty kort efter
sin ankomst till Mauritius insjuknade hon allvarsamt, men
fördes genast till en engelsk familj, hvars bekantskap hon gjort
kort fore sin afresa från närande ö, och som nu egnade henne
den ömmaste omvårdnad. Fullkomligt återställd blef hon dock
ej, ehuru febern tidtals gaf henne någon ro, och sysselsatte
hon sig alltid då med nya resplaner, hvaraf den, som gällde
Australien, ifrigast omfattades. Flere månader måste hon
uppehålla sig på Mauritius, utsatt för ständiga recidiv af den
svårartade febern, hvilken slutligen tvingade henne att öfvergifva
alla vidsträcktare planer och anträda hemresan, som företogs
den 8 Mars 1858.
Öfver London och Hamburg reste hon till Berliny der
hon egde en kär väninna, i hvars hus hon erhöll den
sorgfälligaste vård. Hon hyste dock motvilja för att återvända
till hemorten i det sjukliga tillstånd, hvari hon befann sig,
och ville ej ens tillåta sina bröder att besöka sig, utan lefde
alltid i hoppet om ett tillfrisknande. Slutligen insåg hon
likväl , att illusionernas tid var förbi och uppfylldes af en
innerlig längtan att ännu en gång få se sin fadernesstad, der
hon äfven inträffade i medio af September och fördes till sin
brors hus.
De skickligaste läkare tillkallades, men förklarade
enstämmigt, att hennes sjukdom, ett kräftartad åkomma i lefvern,
följder af Madagaskar-febern, som angriper och förtär de inre
kroppsdelarne, var obotlig. Hembygdens luft tycktes dock
verka välgörande, ty under de första veckorna led hon mindre
och började åter hoppas, samt talade om att göra åtskilliga
mindre resor för att besöka slägtingar. Men snart förvärrades
åter hennes tillstånd och under de sista fyra veckorna af sin
lefnad led hon de häftigaste plågor och föll ofta i yrsel.
Några dagar före sin död hade hon glädjen att omfamna sin äldsta
son, 60111 bosatt i Steyermark, vid underrättelsen om fin mor*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
