- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjerde årgången. 1862 /
62

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

IV. _ SVALAN, ,

dess karakter och hemlif.

Man klagar att bland alla Europas länder, Sverige är det,
som minst besökes af resande. Ehuru detta faktum, om äfven
det kunde bevisas, knappast i vår tanke kan anses innebära
något ringaktande for vårt fädernesland eller (då det kanske
medför lika många förmåner som förluster) bör utgöra något
skäl till klagan, är jag icke desto mindre färdig att bestrida
detsamma. Så långt jag kan minnas tillbaka hafva nemligen
våra bygder, ännu medan de blanka isarne förena
insjöarnes stränder och bilda glatta broar öfver åar och elfvar eller
ute i hafsvikarne gifva signal till uppbrott medelst döfva
knallar, hvilka öppna djupa remnor i det blåaktiga,
glashårda hafstaket, ännu medan snön ligger qvar här och der
på norra sidan af bergsslnttningarne eller djupt i skrefvorna,
och medan den späda broddén och de ur fjolårets vissna
gräs fram tittande blåsipporna esomoftast nedbäddas under ett
nytt snötäcke, eller brännas bort af en bister nattfrost — redan
då hafva våra fjerran bygder sedan urminnes tider helsats af
hela skaror resande, hvilka tilltaga i talrikhet allt som våren
vinner i herravälde. Och knappast har blomstermånaden gått
till ända, så hafva de glada skarorna redan gjort sig
hemmastadda och inforlifvat sig med alla våra klimat- och
naturförhållanden, hvilka påtagligen vinna deras gillande, ty dag efter
dag sjunga de alla, "hvar efter sin näbb", det gamla Sveriges
lof. De låta sig icke skrämmas af en och annan mulen dag
och blifva ej, såsom Ida Hahn-Hahn och andra beryktade
resenärer, ur humör för någonting så obetydligt som en liten
midsommarfrost eller en zephir med snö i vingarne. De klaga
ej öfver bristen på hoteller, bristen på jernvägar, bristen på
trottoirer, bristen på allting, men sätta sig öfver sådant och
låta ej störa sig i sin fröjd af dylika småsaker. Nöjda, glada
och lefnadsfriska, svärma de på obanade stigar fritt omkring
i våra skogar och på våra fält, bygga sig bo hvarsomhelst
och tillbringa i skötet af sin familj "den angenämaste
sommar" tills

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1862/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free