Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
den skönaste af deras lefnad. Förtjensten deraf tillfaller dock
läraren och ej cat.hechesutanläsningen, hvilken i de flesta fall
har den afgjorda tendensen att förqväfva det andliga lifvet,
e-huru så många, många lärare och lärarinnor med fromt hjerta,
men bristande omdöme, anse den såsom den enda och säkra
vägen till salighet. Yi hafva ej kunnat afhàlla oss från att
här uttala den öfvertygelsen, att den, i afseende på en sann
och lefvande religiös känsla, verkar mer ondt än godt, och hos
de flesta alstra den föreställningen, att religionen blott är
egnad att uttråka och nedstämma sinnet eller att, för uppfyllandet
af dess fordringar, endast behöfves att kunna sin catheches,
upprepa sin trosbekännelse och åtlyda de kyrkliga föreskrifterna.
Förhållandet blifver, såsom vi redan sagt, annorlunda, der en
upplyst och kärleksfull lärare leder religions-undervisningen,
men, der detta blott är händelsen under den för
nattvardsbere-delsen bestämda tiden, är denna alltför kort att grundlägga
några vanor för lifvet; de under denna tid väckta varmare
känslorna, som ej underhållas i hemmet, bortdunsta, tyvärr, hastigt
nog såsom flygtiga intryck och qvarlemna oftast ej annat än
ett vackert, men bleknadt minne.
Ibland de omsorger, som åligga uppfostraren, är också ingen
vigtigare än den att hos sina lärjungar inplanta kärlek till Gud
och dygden, och att, såsom en följd deraf, söka ingifva dem
vana vid gndaktighetsöfningar, hvilka underhålla dessa känslor
och ständigt likasom gjuta olja på den heliga elden. Men dessa
vanor få likväl för ingen del urarta till en blott mekanism:
de blifva då endast en lekamlig öfning föga till nytto.
Bland vanor, nödvändiga så väl för vår andliga välfärd
som för vår timliga lycka, uppräknar vår författare ännu fyra,
såsom i synnerhet behöfliga för alla. Yi lemna här ordet åt
honom sjelf.
"Låtom oss först tala om vana vid arbete. Gud vill,
att vi skola arbeta sex dagar och hvila oss den sjunde.
Arbetet har blifvit alla anbefalldt, de rika så väl som de fattiga,
de unga såväl som de gamla, ty enligt Guds afsigt är arbetet
ej blott ett försörjningsmedel, utan äfven ett af de förnämsta
vilkoren för vår utveckling. Men för att kunna arbeta väl
måste arbetet vara oss en vana. En man, som endast arbetar,
när det faller honom in eller ryckvis, skall aldrig komma till
samma resultat som den, hvilken arbetar oafbrutet och
regelbundet. Endast vanan gifver åt vårt arbete sammanhållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
