Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
hvilka varit ämnade att uträtta så mycket, men som på den
stora redogörelsens dag endast kunna framte räkenskaper
uppfyllda med nollor. Att vänja sig sjelf, att ingifva sina barn
förmåga, ej allenast att fatta ett beslut, men ock, då det en
gång är fattadt, att vidhålla detsamma, d. v. s. när man ej
blir öfvertygad om, att det är skadligt eller förhastadt, blir
alltså en vana af oberäknelig vigt. Sannt är, att tillfällen
gifvas, då äfven de minst vankelmodige skola finna svårt att
bestämma sig. Under sådana förhållanden har man dock en
säker tillflykt i bönen och den, som med allvar beder, får ock
den upplysning han söker; fattar han då sitt beslut efter bästa
öfvertygelse och insigt, ställer han med öfverlåtenhet och
förtröstan utgången i Herrans hand, så kan han på sig våga
till-lämpa skaldens ord:
Gack trygg, i styrkan af ädel vilja
Igenom profvets och mödans tid I
Så kan dig verlden från lyckan skilja,
Men ej frän dygdens och sinnets frid.
I sammanhang med hvad vi yttrat om fördelen och
vigten af beslutsamhet och ståndaktighet, samt om det
olycks-bringande i vankelmodet, kunna vi ej underlåta att påpeka en
annan vana, eller rättare sagdt ovana, som vi ville kalla en
utgrening af obeslutsamheten, nemligen fallenheten att ständigt
uppskjuta hvad som bör och måste göras. Den medför i många
fall samma följder, obehag och olägenheter som den förra, ty
hvad som uppskjutes dag för dag, vecka för vecka blir också
oftast outfördt. Hos många har denna vana att ständigt
uppskjuta hvad de böra och ämna göra, så öfvergått till deras
andra natur, att de, oaktadt den ledsamma erfarenhet de mer
än en gång haft af det skadliga och brydsamma deri, dock
oupphörligt blottställa sig for samma obehag. En gyllene
regel är det derföre att aldrig uppskjuta till morgondagen hvad
man i dag kan göra. Följer man den troget, skall man snart
finna, att man derigenom kan uträtta dubbelt mer än fallet är
under motsatt förhållande.
Vi öfvergå nu till den tredje bland de vanor författaren
af l Anatomie du cæur framställer såsom de vigtigaste att
tillegna sig, nemligen vanan att lida, eller, såsom vi skulle vilja
säga, vanan att rätt bära lidandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
