Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
stridssignal på det berg, hvarest han uttalade "det glada
båd-skapet!" — detta de christnes blodiga nederlag just på samnia
punkt, der deras Mästare sagt: "Välsigna’ dem som eder
förbanna, görer dem godt, som hata och förfölja eder.
Salige äro de fridsamme in. m." Hvilket slående exempel,
hvilken gripande bekräftelse på Frälsarens ord! Smärtans skri
från de besegrade, döende på Uattin, besvara salighetens ord
från Frälsarens läppar, likasom på Ilebal förbannelserna mot
lagens Öfverträdare besvarade välsignelsen från berget Garizim.
"De cliristne, som med svärdet eröfrat det Heliga Landet,
kunde ej bibehålla det; det har aldrig varit för dem annat än ett
slagfält, en grafplats. Saracenerna, som frånröfvade dem det,
hafva i sin ordning förlorat det till Ottomanerna. Och dessa
åter, hvilka ännu till namnet äro dess herrar, hafva förvandlat
det till en öken, inom hvilken de knappast kunna sätta sin
fot, utan att frukta det värsta. Sjelfva Araberna, som utgöra
dess befolkning, kunna endast anses såsom ett slags
inqvar-tering eller våldsgästare. De hafva uppslagit sina tält på dess
betesmarker eller sökt en tillfällig bostad i dess grusade
städer, men de hafva ingenting grundlagt der. Fremlingar på
Palestinas jord hafva de aldrig der slagit rot; ökenvinden, som
dref dem dit, kan en dag drifva dem bort igen, utan att de
lemna ringaste spår efter sig. Gud, som låtit det Heliga
Landet sköflas af så många fiendtliga nationer, har ej tillåtit
någon enda att bofästa sig och införlifvas dermed; han håller det i
beredskap tills det folket kommer, hvilka erhållit Christi löfte
— de salige, som skola ärfva det en dag."
Hvad vi skulle vilja anmärka emot Mr. Bovets arbete,
(oaktadt vi redan betagit oss sjelfva rättigheten dertill) vore
(utom reminiscenserna från Grekiska mythologien) de envist
återkommande jemförelserna mellan naturscenerna i Palestina
och författarens eget hemland. Men äfven här afväpnas
an-märkaren af författarens godmodiga erkännande af denna
svaghet, i det han berättar Lyonesarnes anekdot om Parisaren,
som, då han första, gången kom till Lyon och hörde nämnas
broarne öfver Saöne, med ironisk ton invände: "A Paris ön
prononce Seine", och ursäktar sig inför läsaren, om han
stundom skulle befinnas lika ultrafosterländsk som denne hedersman.
Huruvida vår gamle Farbrors definition af de trenne
Pale-stinafararnes olika religiösa riktningar är den rätta, samt huru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
