Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Och hafvet det fradgas; "se slupen!
Den bräckliga slupen på vågornas topp,
An slungas mot hotande molnen den opp
Och än i en afgrund försvinner.
Ja, nattsvart blir hafvet, blott här och blott der,
Man skönjer en hvitskummig strimma;
Dä vindén nu molnslöjan sliter isär
På himmelen stjernor ses glimma.
Men hyddan, som står invid verldslifvets strand,
Djerft skakas af stormandens kraftfulla hand,
Och träden af ångest hör s sucka.
Dock åter gryr dagen och solen ser ned
På jorden med vänliga blickar,
Och nu, såsom förr, efter urgammal sed
Ljus, glädje och lif hon oss skickar.
Vi tacksamt dig prisa, du verldsmoder huld,
Som thronar på skyar af renaste guld,
Och gerna din stråle vi följa.
Till klyftan vid Blachgang *) vi skynda oss nu
Och skåda med undran och häpnad,
Hur klippan der tycks liksom lemnad itu —
Kanhända att Thor sjelf, beväpnad
Med hammaren Mjolner, der öfvat sin kraft,
Förvånande verkan det slaget visst haft ——
Nu gapar en afgrund der nere.
Nej se, hvilket djupl Hu, man hisna väl kan,
Då blicken dess afstånd vill mätal
Ofantliga stenblock der ses oin hvarann,
Men fåfängt man söker uppleta
Af planta, af blomma, af grässtrå ett spår,
Mörk, skroflig och naken den bergsklyftan står,
En ström brusar fram uti djupet.
*) Blackgang chine har en helt annan karakter än den vid
Shanklin. I den djupa renman med sina svarta, skrofliga klippväggar
af ända till 500 fots höjd, synas ej några spår af vegetation. Mot
hafvet vidgar sig klyftan betydligt. Den är belägen på södra
kusten af ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
