Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
Men efter blott ett års förlopp ser man sig åter
skuldsatt och utan medel att betala denna skuld. Ändtligen inse
nu den olyckliga familjens medlemmar, att de äro verkligt
fattiga, och erkänna detta för hvarandra, dock under
öfverenskommelse, att denna sanning skall förblifva en djup hemlighet
emellan dem; ty de anse olyckligtvis och oriktigtvis
fattigdomen för en skam. Och nu börja de ett lif, det olyckligaste
man kan tänka sig. Allt i deras bostad, sora synes för
besökande, förblifver på sin plats, men af det öfriga försäljes i
hemlighet det ena efter det andra — säljes kanske till halfva
värdet, just emedan det så omsorgsfullt skall döljas.
Döttrarna i huset stänga sig inue för att brodera kragar och andra
småsaker och smyga sig ut i skymningen, insvepta i dåliga
kappor och med flor för ansigtet för att i någon aflägsen bod,
der de få mindre betaldt, afyttra sitt arbete, och likväl darra
de af fruktan för en möjlig upptäckt af, att de, sora hafva så
många rika och eleganta bekantskaper, arbeta för betalning1
När frun och döttrarna emottaga besök eller äro borta, äro de
ännu ganska elegant, till och med dyrbart klädda, men för att
åstadkomma detta bära de, innestängda i sina rum, högst
o-trefliga, kanske till och med ej alltid fullt rena eller hela
kläder. Då någon eller några fremmande äro qvarbjudna till
aftonen är måltiden ännu, såsom man säger, fullt comme il
fant; men då familjens medlemmar äro ensamma, lefva de
ytterst torftigt, ja, få kanske ej alltid ens äta sig mätta. En
stor lycka är det, om ej herrn i huset nu söker sin tröst vid
spel- eller dryckesbordet och sålunda påskyndar sin familjs
totala ruin; men äfven detta förutan är den djupt olycklig och
lider outsägligt af den falska ställning, hvari den försatt sig
sjelf, och hvilken, i de flesta fall, inverkar menligt på
familjekärleken, just emedan alla de gjorda uppoffringarne ske för en
sjelfvisk, dåraktig fåfänga och ej för ömsesidigt väl. Den
olyckliga familjen upprätthålles nu endast af medvetandet att hafva
lyckats bedraga verlden och bibehålla skenet af ett komfortabelt
lefnadssätt. Hjelphustrun, som förrättar de gröfsta sysslorna i
huset, är nemligen med uppoffringar så väl betald, att hon ej
vågar sqvallra om dess innersta hemlighet, och vid hvarje ny
försakelse söker familjen en usel tröst i orden: "Ingen
menniska vet huru fattiga vi äro!"
Låtom oss stanna här. Slutet af den sorgliga målningen
kan läsaren lätt ana. Den kraftfulle mannen, som dock lät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
