- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjerde årgången. 1862 /
190

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

490

för enkan endast en ringa pension, alldeles otillräcklig för
familjens underhåll och barnens uppfostran. Den stackars
modren lät dock ej sorg och nöd nedslå sitt mod. Hon bad
Gud om kraft och hon bad ej förgäfves. Hon hade inga
talenter eller kunskaper att bibringa andra, och finare
handarbeten, hvari hon hade mycken skicklighet, kunde hon ej
medhinna att förfärdiga till försäljning, då hon ständigt var
sysselsatt med sömnad för sina barn och sig sjelf. Hon beslöt
då att pröfva sin förmåga på små industriella företag. Hon
skaffade sig pålitliga beskrifningar på tillverkningen af åtskilliga
parfymer, lånade af en vän en liten summa till apparaterna
och den första förlagskostnaden och inlemnade sina varor till
försäljning i flera butiker. Som parfymerna voro beredda med
en aldrig felande omsorg, blefvo de väl ackrediterade, vunno
afsättning och gåfvo en liten vinst, som småningom var i
stigande. Döttrarna, som i lyckligare dagar fått god
undervisning i alla vanliga kunskapsämnen, sökte nu sjelfva förvärfva
några medel till sin utkomst — den fjortonåriga genom att flera
timmar om dagen gifva lektioner i piano-spelning, den
tolf-åriga systern genom att lära små barn läsa och skrifva; gossarne
gingo ännu i friskolan. Familjen hade mänga sträfsamma år
och bekymmerfulla stunder, dcä modrens mod kanske svigtade,
men dock aldrig föll; dertill visste hon för väl hos hvem hon
skulle hemta nya krafter. Då gossarne blefvo äldre, bekostade
förmögna slägtingar deras uppfostran. Familjen lefde för öfrigt
ytterst sparsamt, men bergade sig, utan att behöfva anlita
någon om hjelp. Så förgingo många år; då tillföll ett litet arf
den fattiga enkan. Hennes döttrar äro nu gifta med hederliga
män och väl försörjda. Hennes söner äro arbetsamma och
nyttiga medlemmar i samhället. Alla barnen och äfven flera
barnbarn samlas ofta kring den gamla modren som, relatift till sina
få behof och fordringar på lifvet, kan sägas ha kommit i
välstånd på sin ålderdom, hvilande ut efter sina många mödor och
tackande Gud så väl för det förflutna som för det närvarande.

Vi vilja ej trötta läsaren med flera omständliga exempel
utan tillägga endast ett par spridda drag, som möjligen för
kontrastens skull kunna hafva något intresse.

Det tyckes temligen klart, att man bör vara säker om
att kunna mätta sig sjelf och de sina, innan man gör
bjudningar för att låta fremmande dela eller taga brorslotten af sina
tillgångar. Denna åsigt hade dock ej gamla M:ll G. Hon egde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1862/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free