Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
en annan, så ofta han vill. En hustru kan äfven öfvergifva sin
man för en annan, utan att dock få gifta sig med den senare,
men alla hennes barn anses tillhöra den förste mannen och
måste vid hans anfordran ögonblickligen utlemnas åt honom, utan
att den verklige fadren eger den ringaste rättighet öfver dem.
Om en man dör, tillerkännas honom också alla de barn, som
födas af hans enka. Deraf härleder sig, att Prins Hokoto,
ehuru född långt efter Konung Radamas död, likväl gäller som
dennes son."
Ehuru himmelsvid den skillnad är, som rader mellan seder
och bruk på Madagaskar och i civiliserade länder, och oaktadt
man pà denna ö försmår att söka tillegna sig något af Europas
moraliska och intellektuella bildning, oaktadt dess befolkning i
detta hänseende står lägre än många andra vilda folkslag,
hvilka aldrig kommit i beröring med civilisationen, märkas dock i
afseende på fester, ceremonier, etikett och klädedrägt mången,
om ock stundom grotesk, efterhärmning af europeiska bruk. Så
t. ex. omger sig drottningen med en etikett, hvars like i
stränghet och noggrannhet man i våra dagar knappt återfinner vid
något af Europas hof; så gifvas hottester och kostymbaler,
hvarvid man för anordningar och drägter rådför sig med europeiska
gravurer, hvilka illustrera dylika tillställningar; — att likheten i
de flesta fall urartar till parodi är lätt begripligt.
n
Äfven vid begrafningar af ansedda och högt uppsatta
personer går det, ganska storståtligt till, såsom man kan inhemta af
nedanstående beskrifning öfver de ceremonier, hvilka ega rum
vid sådana tillfällen och hvartill vår författarinna blef ett åsyna
vittne, i anledning af drottningens svågers, marskalken Furst
Razakaratrinos död, som timade under hennes vistande på ön.
"Liket insvepes i röda, af inhemskt silke väfda simbus
(ett slags vida kappor), hvilkas antal ofta stiger till flera
hundrade och af hvilka hvar och en åtminstone kostar tio piastrar.
Sålunda svept, lägges den döde i ett slags likkista, som
uppställes under en baldakin, likaledes af rödt siden, i husets
förnämsta rum, hvilket blifvit festligt smyckadt. Rundtomkring
sitta slafvar, nedhukade så tätt som möjligt intill hvarandra,
och till tecken af sorg äro deras hufvuden, omkring hvilka
håret hänger upplöst, djupt nedböjda. Hvar och en af dem är
försedd med en fläkta för att bortjaga flugor och muskiter från
den döde. Denna sysselsättning fortvarar dag och natt och då
man först efter flera veckor för en så förnäm person till
grafven, aflösas slafvarne ständigt.
"Under det liket sålunda är uppställdt på sin lit de parade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
