Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XX. — ROSE CHÉRI.
Pariser-publiken förlorade förliden höst i Madame
Mon-tigny, mera känd under namn af Rose Chéri, en af sina
älsklingar, en af scenens förnämsta prydnader. Man har sagt
om denna qvinna, så tjusande i sin enkelhet: att hon var.lika
beundransvärd för sin utmärkta talang såsom skådespelerska
som för sina dygder, hvilka buro den ädla qvinlighetens
stämpel. Hon har kanske varit en af de få skådespelerskorna i
nöjets hufvudstad, hvilka, med en utmärkt plats i Thalias
tempel, förenat en upphöjd karakter och ett obefläckadt rykte.
Också uppväckte hennes bortgång en allmän och uppriktig sorg,
och, såsom ett bevis på det anseende och den tillgifvenhet, hon
tillvunnit sig, vilja vi endast nämna, att vid hennes död de
flesta Pariser-theatrar flera dagar höllos tillslutna, emedan man
sålunda ville gifva en gärd af aktning åt hennes minne.
jRose Montigny föddes 1824 i en liten obetydlig
provinsstad i sydvestra Frankrike, och hennes barndoms- och
tidigaste ungdomsår förflöto under mindre lyckliga, att ej saga
bekymmersamma omständigheter. Hennes föräldrar, hvilkas
verkliga namn var Cizos, voro kringresande skådespelare och
uppträdde på långt från hufvudstaden belägna
småstads-thea-trar, än i vådeviller, som letat sig vägen dit, än i
Ra-cines och Corneilles tragedier, allt som det föll sig. Rose,
ännu blott ett läckt barn, och hennes syster Anna brukade
redan då visa sig på scenen i barnröler och isynnerhet i en
liten, enkonv för dem författad, dram kallad: Barnen i
skogen. I denna väckte de allmänt intresse och uppmärksamhet,
och departementets prefekt, en bildad och intelligent man , gaf
dem många bevis af deltagande och välvilja. Så fortfor det
tills 1842, då den theaterdirektör, hos hvilken de en längre
tid varit engagerade, gjorde bankrutt och nödgades upplösa
sin trupp, hvarigenom familjen Cizos förlorade sitt förut
ganska sparsamma bröd. Sedan M-.r Cizos förgäfves ansträngt
sina krafter och sin uppfinningsförmåga att förskaffa sig nya
medel till bergning, beslöt han, såsom många andra hans
landsmän, att befria sig från alla bekymmer genom att
förkorta sitt eget lif. Grubblande häröfver, mötte han en afton
prefekten, som vänligt tilltalade honom och frågade hvad han
ämnade företaga sig, samt isynnerhet, hvilka planer han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
