Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tf 3
hålla upplysning derom. "Mitt namn det k&nner ni ju? Jag
heter Rose Cizos."
Cizosl omöjligt! Jag kau ej säga publiken ett sådant
namn. Gif mig ett annat, ett annat 1"
Jag har ej något annat."
Hitta dä på något 1 Men skynda, skynda! Publiken
blir otålig."
M.me Cizos, som var hos sin dotter, upplyste då, att
hennes mans dopnamn var Chéri, och att man på den lilla
småstadstheater, der han uppträdde, brukade kalla honom Père
Chéri.
"Förträffligt!" utropade regissören. "Rose Chéri — det
namnet tyckes enkom gjordt för er."
Och utan att akta på den unga flickans invändningar,
rusade han in i salongen för att underrätta publiken om, att
debutantens namn var Rose Chéri, hvarpå flera röster
svarade: Ah, quelle est bien nommée, cet ange de simplicité
et d innocence."
Rose Chéri blef från denna stund publikens förklarade
gunstling och fortfor att hänföra den genom sin enkla gratie,
sin naturliga friskhet och naiveté, utan att man dock anade
mångsidigheten af den talar.g, hon var mäktig. En annau
tillfällighet, liknande den vi nyss beskrifvit, bragte dock äfven
denna i dagen, och Rose Chéris rykte som en konstens prestinna
af första ordningen var på en gång grundlagdt och belastadt.
Inom några år hade den blyga och förbisedda landtflickan
gjort Oymnase till den mest besökta och omtyckta af Paris’
theatrar och dess direktör, M-.r Montigny, anhöll nu om
hennes hand. Hon skänkte honom den, och Madame
Mon-tignys husliga dygder täflade med, ja, öfverglänste Rose
Chéris utmärkta konstnärsskap. Men den varmhjertade
qvinnan inskränkte ej sin ädla verksamhet inom sin familj, huru
dyrbar den än var henne, utan sträckte den äfven till många
andra, och mer än en lidande, hjelpbehöfvande och felande
uttalar under tårar en välsiguelse öfver hennes minne. Då
gatustriderna 1848 rasade som häftigast i närheten af
Oymnase, förbyttes denna theater genom hennes anordningar, i en
hast till ett sjukhus, der hon med den ömmaste omsorg, den
outtröttligaste ihärdighet vårdade de sårade och framstod som
en tröstande engel på samma skådeplats, der hon några
qvällar förut firat en af sina mest lysande triumfer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
