Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
skildra nppträden med lif och naturlighet. Så målar
Friherrinnan Knorring de högsta kretsarna, Fredrika Bremer
den högre medelklassen, Lea den lägre medelklassen; och
man upplefver verkligen, hvad man läser, ty man ser att
förf. sjelfva upplefvat hvad de skrifvit. Likaså är förhållandet
med många engelska författarinnor. Charlotte Brontë är
förträfflig i sina naturtrogna skildringar, och man är medveten
om deras sanning, man känner att de äro en konstnärlig
teckning af en verklighet, som Carr er Bell sjelf skådat. Den
förkärlek, med hvilken hon t. ex. skildrar pensionslifvet, är
ett bevis härpå. Förhållandet är detsamma med författarinnan
till Onkel Toms stuga.
Jag känner ingen qvinlig författare, hvars fantasi haft den
skapande kraft, att hon mäktat framställa en lefvande bild af
förgångna tider eller af nationer och sociala förhållanden,
hvaraf författarinnan ej haft personlig erfarenhet. Härflyter denna
brist från en svagare fantasi eller från saknaden af studier,
så grundliga, att de förmått sätta författarinnorna in i en
verld, hvilken i verkligheten aldrig af dem blifvit beträdd,
eller från vår tids benägenhet för teckningar ur hvardagslifvet,
för sjelfstudium? Jag vet det ej, men ett factum förefaller
det mig vara.
Efter denna anmärkning torde mitt råd till Lea, att
genom studier och resor utvidga den krets, hvarinom hennes
fantasi rör sig, vara motiveradt. Måtte hon doak ej tro, att
jag vill hafva henne till en filosof i stubb. Dertill har hon
ej anlag; det är således ej af fruktan derför, utan för att
undvika allt missförstånd, som jag inlägger protesten. Men
ingen skribent förlorar på att utvidga sina kunskaper; de äro
en lätt börda och gifva alltid rikt intresse.
Det skulle vara mig kärt om Lea, från att blott roa oss
med sina qvicka och tokroliga berättelser samt förmå oss att
le åt våra egna fel och svagheter, som hon så piquant blottar
och gisslar, äfven kunde hinna den ståndpunkt, att hon
förmådde röra våra hjertan och höja oss öfver våra dårskaper.
Måhända har hon ej fått gåfvor dertill, må hon då förblifva
den hon ärl Men hvilken bana hon än väljer, önskar jag
henne att den blir en god och att hon på den i alla möjliga
hänseenden går "Framåt!"
Emund Gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
