- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjerde årgången. 1862 /
292

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’92

hvilka lättsinnigt bortslösa den mödosamt förvärfvade
dagspenningen, under det maka och barn sakna bröd, mödrar, som
lemna hem och barn i lejda personers vard, tjenare, som
förglömma sina skyldigheter för att endast pocka på sina rättigheter.
Och alla de unga sedan 1 Hvem kan väl beräkna allt det
goda, denna unga qvinna, hvars kroppskrafter blifvit brutna,
hvars själskrafter blifvit förslöade under ett oaflåtligt jägtande
efter tomma nöjen, en ständig sysselsättning med de
lumpna-ste bagateller, hvars alla tankar concentrerat sig kring det egna
jaget, hvem kan beräkna, säga vi, allt det goda hon kunnat
verka för de sina, ja, för samhället, hade hennes helsa varit
oförsvagad, hennes moraliska och intellektuella förmögenheter
blifvit rätt uppodlade? Och se den unge mannen som går der
med blekgul hy, dunkel blick, kal hjessa och blaserad uppsyn
— han, som åldrats i förtid och nu är mätt på alla
lefnads-njutningar och utledsen vid sjelfva lifvet — livad bragte väl
honom i denna sorgliga belägenhet? Var han ej en lofvande
yngling, sin moders glädje, sin faders stolthet? Låg ej
framtiden löftesrik framför honom, tycktes han ej ämnad att
uträtta mycket godt, ja, kanske stort i verlden, att blifva en
heder för sin familj, en prydnad för sitt land? Hvilket
o-lycksöde har väl brutit hans kraft och förqväft de lyckliga
anlag, hvarmed naturen så frikostigt begåfvat honom? Tyst, jag
vill blott hviska det i ditt öra: öfvermätt, missbruk af nöjen,
af njutningar, ty hvad mannen beträffar, är det ofta blott ett
enda steg mellan nöjet och lasten, ett steg, som att döma efter
utseendet mången gång tages så lätt, så tanklöst, som anade
ej ynglingen att denna väg bär ned till en bottenlös afgrund.
Men här måste vi bortlägga pennan, ty skuggorna falla så
mörka, att det synes som kunde ingen mensklig makt
förskingra dem, som kunde de ej ens utplånas af en moders
bittraste tårar, en makas hjertblod. — — — — — — —

Men du ser allvarsam, förstämd, till och med litet
misslynt ut, unga läsarinna, och anklagar oss för löftesbrott, då
vi lofvat att tala om något roligt och i stället tala så
"grufligt" allvarsamt. Nå väl, vi vilja söka försona hvad vi
brutit och upprulla en annan tafla för dig, en familjescen, t. ex.
Du ser der en ungdomlig grupp, ynglingar, flickor, samlade i
fört. o lig krets kring föräldrarne. Dagens allvarligare studier,
arbeten och bestyr äro samvetsgrannt genomgångna och i an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1862/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free