Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’304
"Medan Rhigas med martyrens död fick plikta för sitt modiga
uppträdande, drog sig Korais tillbaka i djup stillhet i Paria, men
fortfor att derifrån oaflåtligt verka för Greklands fredliga utveckling.
"Rhigas hade i sin sista timma yttrat: "Sädet har jag utsått;
den tid skall komma då mitt folk skall skörda dess söta frukt!"
"Vid ryktet om hans grymma död upprördes alla christna
folkslag på Greklands jord, till hvilka han utan åtskillnad, hade ställt
sina patriotiska sånger: Mainotter, Albaneser, Bulgarer, Sulioter.
Rumäner, m. fl. Alla kände sig vara söner af Hellas, och den dunkla
glöden, som han tändt, flammade upp till låga.
"Dock, låt mig här få nämna en tredje faktor i den Grekiska
resningen. Jag ser dess tysta födelse långt tillbaka i tiden, lik ett
af dessa "enfants terribles", hvilka onaturliga fäder sig ovetande
uppföda till egna missgerningars straff."
Författarinnan har redan antydt denna faktor, vid
omnämnandet af huru Greklands ädlaste söner flydde undan Turkarnes
tyranni till vestra Europas uppblomstrande städer, och knöto ett
förbund med dem, grundadt på kärleken till konst och vetenskap,
hvilket sedan blef den elektriska tråd, som för alla tider
förenade Greklands och vestra Europas folk. Författarinnan utvecklar
här inflytandet af denna beröring med den nyare bildningen, de
nya samhällslärornas och statssystemenias förkämpar, på det gamla
Hellas söner, så väl i utlandet som i hembygden. Hon nämner
huru de turkiska Sultanerna allt mera begagnade sig af de
kunniga och bildade grekerna till besättande af de vigtigaste platser
inom styrelsen; huru dessa med sin medfödda klokhet och
fyndighet visste draga fördel af de förhållanden, hvari de befunno
sig och uppsvinga sig till rikedom och makt, utan att dock
derunder förgäta det gamla moderlandet och dess fordringar på sina
söner. Bosatta i Konstantinopel, i den del af staden, som
benämnes Phanaren, erhöllo dessa rika och mäktiga grekiska
furstefamiljer tillnamnet Plianarioter och beskylldes af sina fattigare
landsmän för högmod, sjelfviskhet och servilism mot Porten.
Men, ehuru icke alla torde varit oförtjenta af sådana tillvitelser,
utvisade dock senare händelser att Phanarioterna, likasom fordom
Hebreerna vid "de elfver i Babylon", hemligen sjöngo: "Vår
herrskare smeker oss, att vi må glömma Hellas och prisa hans
förgyllda fångenskap. Men i sultanens salar drömma vi blott om
vår dyra, vår fängslade moder. I nattlig tystnad knyta vi det
brödraförbund och slipa vi de rostade svärd, som skola bereda
dess frihet. Ve då barbaren!" o. s. v. Brödraförbundet, som
Phanarioterna knöto med patriotiska Hellener samt med Phil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
