Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’326
tunnland jord. Kostnaden för den kemiska blekningen är också
mycket lindrigare, och man kan nu erhålla hela väfnaden för
samma pris som blekningen deraf kostade för 50 år tillbaka.
Utomordentliga äro de framsteg, som den nyare kemien
åvägabragt i fargarekonsten. De gamles purpur, hvarmed
jordens m&tige smyckade sig, står i skönhet långt efter de
färger, man i våra dagar kan frambringa. Genom de lärdomar
kemien gifvit spinnaren, väfvaren och färgaren, har det sålunda
blifvit möjligt för hvem som helst att bära tyger, hvilka för
blott hundrade år sedan skulle hafva uppväckt furstars afund.
I sammanhang härmed måste vi omnämna en ny upptäckt
på detta fält, som förskaffat oss de vackra och moderna
får-ger, hvilka under de två eller tre sistförflutna åren vunnit så
mycket bifall. Vi mena nemligen den på en gång lysande och
milda, högröda färg, som man i Frankrike benämner Solferino
och i England Magenta, samt den dermed beslägtade vackra
gredelina. Troligen känna få af våra läsarinnor att dessa na
så mycket burna färger härleda sig från den mörka, klibbiga
stenkolstjäran. Så är likväl förhållandet. Den distillerade
stenkolstjäran lemnar en färglös vätska, kallad benzin, som
begagnas för att borttaga flottfläckar från siden och kläde.
Då denna vätska blandas med salpetersyra uppstår den s. k.
nitro-benzin och denna distillerad med ättike-syra och jernspån
bildar de sköna, gröna kristaller, som man kallar aniline.
Dessa, distillerade med salter af olika slag, gifva flera
färgblandningar, hvaribland magenta och gredelint och sålunda
utgör stenkolstjäran, som för ej längesedan var af så föga värde
att man knappt visste hvad man skulle göra dermed, basen
för en ganska betydande fabriksartikel.
För mindre än ett århundrade tillbaka betviflade man
ännu gasernas tillvaro och i dag leder man medelst mångfaldigt
sig utgrenande rör en af dessa osynliga sammansättningar,
lysgasen, långt från det ställe, der den beredes. Den
utomordentliga revolution, hvilken sålunda försiggått i det sätt,
hvarpå vi förskaffa oss artificiella lysmedel, har egt rum ander våra
ögon. Hvem minnes icke det eländiga talgljus och den föga
fullständigare oljelampan, som för ej så längesedan tjenade till
att upplysa ett helt rum, äfven i de förmögnares boningar ?
Nu anser man det knappt möjligt, att man någonsin kunnat
arbeta vid ett dylikt ljus. Och en lika stor omstörtning
förestår otvifvelaktigt i afseende på våra eldstäder, då man på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
