- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjerde årgången. 1862 /
329

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’319

händer, att det först efter deras död yppar sig, hvilka vigtiga
tjenster, de gjort menskligheten.

Hvarthän vi än blicka i det offentliga som i det enskildta
lifvet, märka vi naturvetenskapens inflytande. Ja, den verkar
på hela vårt görande och låtande och till med de, som ifra
mot tidens nyheter, som betrakta vetenskapens sträfvanden med
förakt och åtlöje, kunna dock ej frigöra sig från detta
inflytande , hvilket beherrskar dem, om ock mot deras vilja och
vetande. Också våga vi påstå, att bland de kunskaper vi böra
eftersträfva, för att dermed rikta och upplysa vårt förstånd,
finnes näst kunskapen om Gud och Hans uppenbarade ord,
ingen vigtigare än den om naturen och yttringarne af dess
verksamhet. Den bidrager ej allenast till att öppna våra ögon
för hvad som föregår omkring oss och med oss, den låter oss
ej blott mod intresse följa utvecklingen af vårt tidehvarfs
kultur och vexlande företeelser, men den bör äfven medverka till
vår själs förädling, i det den leder våra blickar, våra tankar
från de skapade tingen och deras sammansättning till den
allvise och allmäktige Upphofsmannen dertill. Och på samma gång
en närmare kännedom af naturen och dess många underbara
krafter bör uppfylla oss med en ödmjuk känsla af vår egen
obetydlighet, kunua vi med skäl glädja oss åt det ljus
vetenskapen sprider deröfver, ett ljus, som städse tilltager i klarhet
och styrka, kunna vi med hjertat uppfylldt af den djupaste
tacksamhet "prisa Gud, som sådan makt hafver gifvit menniskan."

L. S.

XXXII. — INA TILL SINA FÖRÄLDRAR,
den 30:de November 1862.

"Ina, lilla Ina,
"Hvarför har du smugit
"Utan lof dig bort ur hemmet
"Ifrån Mor och Far?"
Tyst, ack! tyst J kära,
Bannen ej er Tna,
Än en fader, J det veten,
Hon i Himlen har.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1862/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free