Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34ff
håller en varmare färgton, de carmosinröda draperierna bakom
predikstolen, och den väl inöfvade sången, afveko något från
den stränga enkelhet, hvilken råder i de kyrkor, der
Presby-terianerna fira sin, i mitt tycke, nästan kalla gudstjenst.
Äfven här tyckes någon förändring vara för handen, ty till och
med orgeln, hvilken fordom ansågs som ett verk af Antikrist,
märkes nu på sina ställen, trots bittra och hårdnackade
strider med de fromma, men något ensidiga prester, hvilka nti
allt som vid gudstjensten talar till sinnena, endast se ett
ka-tholskt element.
Vi lemnade snart Glasgotv, och när jag nu satt i
cou-pén och betraktade de rykande fabriker, som förse en stor del
af den civiliserade verlden med ypperliga varor, samt de
utmärkt väl odlade åkerfält, hvarigenom tåget framflög, frågade
jag mig sjelf: "Kan detta vara samma Skottland, hvars
forna historia är en af de grymmaste häfderna veta att omtala,
hvars konungar sällan dogo en naturlig död, hvars folk ej
idkade annat yrke än det blodiga vapenyrket under strider
sinsemellan eller med sin mäktigare granne, som ej förmådde
kuf-va de vilda, frihetsälskande bergsboerne?" Sedan den fredliga
föreningen med England försiggått i en lycklig stund, har
samma energiska ande blott utvecklat sig i en annan riktning;
samma lif, som då utbröt i oupphörliga strider, visar sig nu
uti storartade företag, handel och åkerbruk; samma kraft,
hvarmed man då bekämpade det mera lyckligt lottade grannlandet,
framstår nu i en vänlig täflan dermed på konstens och
vetenskapens banor. Så finner man huru Skotten hvart han
begifver sig, medför sina husgudar, sparsamhet och ihärdighet,
huru han öfverallt vet att se sig tillgodo och draga nytta af
alla ressurser, i det land han bebor; huru han uppväcker lif och
rörelse i de näringar och yrken, hvaråt han egnar sig. Att
den krigiska andan ej heller är utdöd, visar sig i det
hjeltemod , hvarmed de Högländska regementena slogos vid sina
Engelska bröders sida, såväl i snödrifvorna framför Sebastopol,
som under Indiens glödande sol; det visar sig äfven i den
ifver, hvarmed dess söner ställa sig uti missionärernas leder, för
att utbreda sin stränga religiositet och befrämja det stora verket
som den Anglosaxiska racen fatt sig anförtrodt — att
evange-lisera, och sålunda äfven civilisera, verldens yttersta ändar.
Men — plötsligen vaknande ur dessa betraktelser, ser jag
framför mig Stirlings urgamla slott på en brant klippa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
