Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Bröderne Herbert.
Det var eftermiddag under en af sommarens längsta dagar.
Solen hade utstrött sitt yppigaste öfverflöd af ljus och värme,
jorden iklädt sig sin herrligaste drägt tör att emottaga
detsamma. Det genomskinliga himlahvalfvet tycktes öppna sig för de
dödliges önskningar; dagen hade varit lång och strålande nog
att kunna hafva tillfredsställt en odödlig.
Vid en grönskande ängsväg, som ledde ut ifrån staden
Salisbury i England, syntes en fremling af hög och ädel
gestalt, lutad mot ett närstående träd. Hans öga var riktadt
mot staden, likasom följde det någon kommande eller
bortgående; men dess tydligen inåt riktade uttryck visade, att han i
sjelfva verket ingenting såg, utan var fördjupad i egna tankar.
"Sällhet!" så hviskade dessa hans drömmande tankar; "i
stunder, ooh omgifningar sådana som dessa, vill det nästan
synas som om denna gudagåfva icke blott sväfvade ofvan
jorden, lik en poetisk hägring, för att lifva våra pulsar och egga
vårt mod, utan som om den verkligen sänkt sig ända hit ned.
Dessa fält, dessa träd, hela detta landskap bära prägeln af
en fullhet, ett nog, som ingifva, icke en öfvergående
hänförelse, men en lyckliggörande känsla af frid. Och likväl —
förutsatt att denna lycka alltid vore det stilla och
undangömda landtlifvet förbehållen — skulle jag väl vilja emottaga den
i utbyte för den bittra ljufheten af ett mera vidtomfattande,
ett friare lif? Jag kunde det ej, äfven om jag ville; och dock
synes det mig som ville jag det icke, äfven om jag kunde. Men
här kommer George; jag vill afhandla frågan med honom."
Han lemnade sin plats och gick framåt for att möta sin
bror, som i detta ögonblick tog af nedåt ängsvägen.
De tvenne brödernas gestalter voro trogna uttryck af bådas
olika lif. Det skönjdes ett tydligt slägttycke dem emellan,
ty båda hade fått sin del af den ädla engelska racens skönhet,
af hvilken, i våra dagar så få typer återstå: Normandens
blod tempereradt af Sachsarens, eröfrarens eldighet, dämpad
af den besegrades redbarhet, sjelfbeherrskning och oböjliga
ka-raktersfasthet. 1 forna tider var den engelska racen lik en
stark, ädelt formad urna, genomskimrad af ett klart och
inten-ßift, om än ej bländande ljus. Konvenansens bojor och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
