Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
en folkstam, hvars ande aldrig blifvit bruten eller förslafvad,
men hans spensliga former kontrasterade mot den fulla
utveckling, som vexlande kroppsöfningar och ett rörligt,
njut-ningsrikt lif förlänat hans broder. Icke heller hade uttrycket
i hans anlete den mångsidighet och det djup, som tala om
skiftande lifserfarenheter och kämpande eller bekämpade
lidelser. Djupet — ty äfven här fanns djup — syntes snarare
vara känslans än erfarenhetens. En genomträngande mildhet
utstrålade från hela hans väsende emot den andre, hvilken
häraf rönte ett eget själens upptinande, en inre förmildring,
utan att deraf väckas till några närmare betraktelser öfver
den varelse, som i hans själ ingjöt denna himmelska värme.
Likt violblommans tycktes denna andes starka och etheriska
doft utströmma från sin källa så omedvetet och anspråkslöst,
att emottagaren var färdig att tacka himmelens frikostiga
vindar snarare än något stoftets väsende för gåfvan.
Raphaël har låtit den förklarade Frälsarens fötter höjas
endast på ett ringa afstånd från jorden; men sjelfva deras
form och uttryck säga att, ehuru de ännu torde beträda denna
jord, skola de med friare naturlighet röra sig i ett högre
element. Det är denna fröjdfulla lätthet och spänstighet, hvilka
under sökandet efter ett högre, hafva uppburit de himlasände
budskapen, om hvilka det heter:
"01 huru ljufliga på bergen äro bådbärarnes fötter —
de som frid förkunna." *)
Snarlika tankar ingåfvo George Herberts gång och
hållning åt hvar och en, som han’ nalkades. Genom de flesta
menniskors, till och med de störste snillens anleten framblickar
själen såsom genom en mask, eller i bästa fall, såsom genom
"ett dunkelt glas"; vi måste bakom skölden söka efter hjertat.
Men hos personer af mera serafisk natur, eller så
genomträngda af inneboende anda, att förklaringen är nära, synes
den vanliga stoftförklädnaden blott sväfva framför eller
omkring dem, än afslöjande, än inhöljande dem såsom i en
strålande sky. Ett sådant väsende framgår emot den mötande
lik en vision, och ögat måste först vänja sig vid den
andeliga klarheten, innan det kan uppfatta företeelsen såsom en
verklighet.
En sådan känsla var det, Lörd Herbert erfor, medan
•) Es. 52: 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
