Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
George Herbert. Emedan det blott skulle innebära en
liten del af hvad jag tänker. Jag erfar i dylika stunder
mel-lankomsten af en högre makt lika tydligt, som jag urskiljer
det der trädet från mig sjelf. Skall jag uppläsa för dig
några enkla af rim och meter knappast bundna verser, i hvilka
jag liknelsevis och på ett ofullkomligt sätt sökt uttrycka hvad
jag känner i dylika ögonblick?
Lörd Herbert. Gör det! jag skall med glädje lyssna;
ty, ehuru tid och kunskap fattas för att fullkomna mig i
konsten, så älskar jag, likasom du, att i ensamhetens lugn sätta
mina tankar på papperet; och jag tror, att vi bättre kunna
förstå hvarandra genom dylika meddelanden, än genom
ögonblickets glödande, stundom förhastade, ord.
George Herbert.
Bönen.
Englars tidsmått — kyrkans festmål — hjertats
■pilgrimsvandring ,
Själens modersmål, dess väsen uppenbaradt uti ord,
Herrans ande inom menskan, sökande sitt upphof åter,
Mätesnöre, hvarmed djupet pejlas ifrån himmel och till jord;
Svaghets styrka — Edens dufva — anfallsvapen mot Guds
allmakt,
Spjut, som genom menskoblifne Frälsarns hjerta målet når,
Seklers tidrymd, sammanfattad i en enda ändlös timma,
Harmoni, hvars skära grundton allting skapadt genomgår;
Allt hvad ljuft och rent, hvad högt, hvad skönt, hvad
fridfullt du kan tänka,
Suckar, hörda ofvan rymden såsom klockors maningsljud,
Hjertats glädje — andens lifsblod — själens ljusa
vintergata —
Lifvets helsodryck — ett tyst förstånd emellan oss och Gud.
Lörd Herbert, (som uppmärksamt lyssnat, svarar efter
ett ögonblicks betänkande). — Det är någonting i
andemeningen af dessa stancer, som behagar mig, och mot det hela har
jag ingenting att invända; likväl närmar du dig mest min
erfarenhet och min känsla der, hvarest du lemnar frihet att
anse våra böner mera såsom uttryck af vår egen själs
längtan, än såsom nådegåfvor; som t. ex. der du säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
