Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Lörd Herbert (vemodigt). Do återkallar for mig ön
lycklig tid, då mina tankar hade en lika ljuf färgglans, en lika
himmelsk doft som majblomstren.
George Herbert. Hafva dessa tankar icke burit någon frukt?
Lörd Herbert. Min erfarenhet af verlden och menniskorna
har icke ötvertygat mig om, att de blommat alldeles förgäfves,
men väl att frukten först i en högre sfer af vår tillvaro kommer
till mognad. Beskaffenheten af mitt eget giftermål känner du,
— en öfverenskommelse inom slägten, uppgjord för mig medan
jag ännu var barn. De föibindelser ett dylikt äktenskap
kunnat ålägga mig, har jag redligt uppfyllt, och deraf skördat
förmånen af en viss välvilja och aktning och den långt högre,
som innefattas i fadersglädjen. Men mina iakttagelser, rörande
dylika förbindelser, ingångna af personer, för hvilka valet
varit fritt, hafva ej kunnat komma mig att tro att en högre
lycka än min, blifvit menniskorna i allmänhet förbehållen. Vi
äro här ännu allt för minderåriga, för outvecklade att kunna
ingå varaktiga förbindelser; våra planer synas visserligen lofvande,
men de flesta stranda mot den närvarande verkligheten. Jag
har derför uppskjutit allt hopp om annat än en flyktig sällhet,
en idéel lycka. Vill du påstå att du redan är i besittning
af så mycket mera?
George Herbert. Jag är genom ett förbund, hvars ljufva
verklighet aldrig förnekar sig, förenad med ett annat väsende,
hvars tankar, böjelser och lefnadsmål i alla afseenden
öfverensstämma med mina, och i hvars dagliga lif jag spårar ett så
rent syfte, att felet måste bli mitt om vi någonsin skiljas.
Det är min öfvertygelse, att Gud i sin outsägliga godhet, af
begynnelsen, ämnat oss för hvarandra, ty vid vårt första
sammanträffande afgåfvo vi, utan föregående tvekan och utan
någon efterföljande ånger eller oro, det löfte, som bundit oss för
lifvet vid hvarandra.
Lörd Herbert. Då finns det verkligen en sida af ditt
öde, som jag skulle önska att kunna dela. (Efter några
ögonblicks ömsesidig tystnad). Man berättade mig i ditt hem att
du, oaktadt alla dina trägna göromål alltid går in till
Salisbury två gånger i veckan. Hvaraf kommer det? Hur kan du
lemna dina tjenstebestyr och ditt lyckliga hem så ofta?
George Herbert. Jag går dit för att höra musik — den
herrliga, storartade kyrkmusiken. Det utgör på en gång mitt
lifs öfverflöd och nödvändiga vilkor. Jag vet ej om det för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
