Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
ningen af Verldsmannen, rationalisten gent emot den
christ-trogne, men mildt fördragsamme Oudetjenaren? Vi hoppas
det, och skola kanske återkomma till vår författarinna, för att
gifva läsaren någon kännedom om hennes karakter och
lefnadsöden, hennes tidiga och grundliga studier, hennes första
offentliga uppträdande såsom redaktris af en journal i Boston,
hennes verksamhet såsom medarbetare i the Tribune samt om den
mäktiga dragningskraft hennes lysande och älskvärda
personlighet utöfvade på de litterära och konstnärliga kretsarne i
New-York. För hennes öfriga arbeten hoppas vi då kunna litet
närmare redogöra, äfvensom för hennes europeiska resor och
hennes giftermål, för de båda makarnes öde under 1849 års
revolution och Roms belägring, samt för deras afresa till
A-merika och deras sorgliga slut, då skeppet förliste på
hemlandskusten.
Esaelde.
IIL — HYACINTHEN.
Du har återigen satt mig i förlägenhet, bästa Redaktion,
genom att bedja mig sammanfuska en liten uppsats, hvartill
ämnet borde hemtas från naturen. Visst är jag smickrad af
ditt förtroende, då da utan tvifvel hyser den illusionen, att
jag kan skaka dylika ur ärmen, som man säger, men jag har
redan sagt dig, att det är med mig som med skolgossen,
hvilken, då han blef uppmanad af sin lärare att söka sig en
idé till grund för sin chria, slutligen svarade: "H:r magister
jag har funderat i flera dagar, men jag är ej i stånd att
kunna hitta på en idé!" Och som sagdt är idéerna växa,
min-saun, ej på träd.
Af den flyktiga bekantskap vi redan gjort, gode läsare,
vet du, att jag helst sysselsätter mig med hvad du kanske
vill kalla naturens bagateller, ehuru, enligt min åsigt, det
torde vara svårt nog att uppdraga gränsen mellan det stora
och det lilla i den ofantliga verldsmekanism, som vi kalla
naturen. Ty är ej det stora sammansatt af mångfaldiga små
delar och spåra vi ej mången gäng, så i naturen som i
menniskolifvet, ganska stora verkningar från helt obetydliga orsaker?
Jag påminner mig hafva läst ett litet täckt engelskt poem i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
