Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
åskans dunder och forssens svall, i de jordmassans
konvulsiviska skakningar, som vi kalla jordbäfningar, och i åtskillig*
andra storartade uppenbarelser deraf, men iakttaga mer sällan
i afseende på växternas och insekternas dolda verksamhet
och lif.
För ett par år sedan, då jag på hösten planterat några
hyacinthlökar i krukor, bad jag trädgårdsmästaren nedgräfva
dem i jorden, på det de sålunda lättare skulle slå rötter. Efter
någon tids förlopp föll mycken snö, och sedan några veckor
förgått, bad jag trädgårdsmästaren åter upptaga dem, men han
kunde ej återfinna dem, utan försäkrade att de blifvit
bortstulna. Det föreföll mig ej sannolikt, men som han bedyrade,
att han noga utmärkt platsen, der de blifvit nedsatta, var
ingenting vidare att göra vid saken.
Men huru beskrifva både hans och min förvåning, då han
i Maj månad, sedan värme och vackert väder inträdt, skulle
uppgräfva det blomsterqvarter, der krukorna blifvit nedsatta
och påträffade hyacintherna blommande under jorden. Jag
kunde knappast tro mina ögon, när jag såg honom upptaga
den ena efter den andra, såg alla plantorna fullkomligt väl
bibehållna, med sina stänglar rikt besatta af fylliga, saftiga
blomklockor. De gröna bladen voro svagare och mindre än
vanligt samt nästan gula, men blommorna voro så stora och
sköna, som man kunde önska sig, ehuru äfven deras färg af
brist på ljus hade bleknat. Den blef dock snart starkare,
sedan de kommit i solljuset ofvan jord, der de fortforo att
blomma och frodas.
Finner du ej märkvärdig, underbar, denna kraft hos
den späda plantan att sålunda snart sagdt arbeta sig fram
genom jordmassan för att uppfylla den bestämmelse, hvartill
den blifvit skapad? Denna kraft var ej den råa styrkans,
hvilken med våld banar sig väg och lika ofta förstör som
fullkomnar, utan den stilla, troget och träget arbetande
ihärdighetens, som alla hinder, allt motstånd oaktadt, slutligen upp- ;
når sitt mål. Och månne vi ej äfven härutinnan kunna hemta
en lärdom af den ringa blomman? Månne vi arbeta lika
troget på att uppfylla vår bestämmelse? Månne vi lika
sam-vetsgrannt och oförtröttadt söka att utveckla de ädla frön, de
krafter till det goda en allvis Skapare nedlagdt i vår själ?
Ämnet är outtömligt, min förmåga lika begränsad som
tiden och utrymmet. Jag afslutar derföre min lilla uppsats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
