Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
och byar, kyrkor och slott, miner och vinberg o. s. v. i
oändlighet. Jag kände mig också ej särdeles hågad att i en hast
ur kappsäck och hattask framleta och uppskaka hvad som
behöfdes till en bättre toilett, men när man en gång gett sig ut
på resor, får man sällan öfverlemna sig åt ett dolce far
ni-ente, utan det heter ständigt
Framåt — så är ditt ödes bud,
och bon gré, mal gré måste man lyda det.
Ty min vän förstod att lefva, visste att rätta sig efter
konvenansens fordringar, hade ett "det går icke an" tillhands
mot alla invändningar och var fäst besluten, att, ännu denna
afton, skulle början ske till min reception i den stora orden,
som jag ville kalla fåfängans. Efter några mindre lyckade
försök att gifva en viss anstrykning af fraicheur åt min illa
medfarna toilett, var jag då ändtligen färdig, och vi följdes åt
till den rätt vackra, vid flodstranden belägna promenaden, som
redan hvimlade af en talrik och lysande skara. Siden frasade,
luftiga barèger fladdrade, plymer svajade omkring mig på alla
håll, under det en, som jag tyckte, blandning af alla verldens
språk susade för mina öron, till dess jag blef fullkomligt yr i
hufvudet och nedsjönk på en bänk, dragande min
följeslagerska med mig.
Sedan jag något hemtat mig, fann jag det rätt roligt att
hålla ett slags mönstring med de promenerande, som, under det
musikens lifliga touer ljödo från en närbelägen orchester,
oupphörligen passerade förbi mig, på samma gång jag lyssnade
till min väns anmärkningar, rörande åtskilliga af badortens
notabiliteter. Ett högväxt fruntimmer med distingueradt
utseende hade ett par gånger ådragit sig min uppmärksamhet och
att döma af hennes behagliga hållning, vackra gång och
smakfulla toilett var jag färdig att hålla vad, om att hon
tillhörde la belle France. Hon stannade nu framför oss för att
samtala med några mötande, och jag fick tillfälle att än
nogare granska henne, hvilket jag ock gjorde med en
blandning af nyfikenhet och beundran. Hon var i sanning bra
vacker, särdeles just i detta ögonblick, då ett behagligt smålöje
lekte på hennes läppar. Den lilla koketta chapeau Tudor af
fin italiensk halm med sitt sammetskantade uppstående brätte
och sina präktiga hvita plymer klädde henne förträffligt, på
samma gång den gjorde full rättvisa åt hennes svarta yppiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
