Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Lahn, med fruktbara stränder, smyckade af vinberg, byar, ruiner och
städer, en tafla hvarpå Coblent: och EhrenbreisUin utgöra
hufvudfigu-rerna, eller den riktas uppåt, der bergen höja och sammantränga sig,
under det gamla befästade städer och mörka borgruiner förhöja
effekten af det hela, äro de i hög grad storartade osh pittoreska.
Vår vän kastellanen tycktes ej instämma i denna vår åsigt, utan
kallade oss mer än en gång från den post, vi intagit vid fönstren, för
att visa oss det bläckhorn Drottningen af Preussen begagnade, den
säng, hvari Drottning Victoria sofvit, o. s. v.
Men förevisningen var slutad och sedan vi lemnat h:r kastellanen
en skyldig tribut af vår erkänsla, hvilken han mottog med
nedlåtande min, utsläpptes vi, genom borgporten, på ett sätt, som påminte
om den ulliga flock, hvarifråu jag nyss hemtado min liknelse, hvarpå
denna åter tillslöts efter oss. Min boricka, som visst funnit tiden
lång och längtade hem, fann sig föranlåten att påskynda sina steg,
hvarigenom jag fick något försprång for mitt sällskap, hvilket snart
försvann ur min åsyn.
Jag brydde mig dock ej derom, då jag tänkte invänta mina
vänner vid kullens fot, utan lät min Rosinante gå som hon behagade.
Tvenne damer gingo framfor mig på den efter ett par föregående
dagars regn smutsiga och slippriga vägen. Jag igenkände i den ena
af dem M:me d’Armagnac. Plötsligt ’ likar hon och faller med ett
lätt anskri. Hennes följeslagerska hjelper upp henne, men det
befinnes, att hon vrickat sin fot och ej kan stödja på den. Jag
hoppar ned af åsnan och skyndar fram att erbjuda min tjenst. Min
ås-nedrifvare visar oss en liten bäck, hvari vi, d. v. s. M:me cTArmagnacs
suivante och jag, doppa våra näsdukar för att dermed badda den
svullnande foten, en passant deu lilla allra vackraste fransyska fot.
Under det vi äro sysselsatta härmed, tillkommer det öfriga sällskapet
och samlar sig omkring oss för att taga reda på hvad som händt.
Men vi få ej dröja, ty "solen är i nedergången" och ångbåten lägger
snart ut från land. Jag erbjuder derföre M:me d’Armagnac min
boricka och hon antager mitt tillbud, tackande mig med några ord,
fulla af de ljufva tonfall och behagliga ordvändningar, som tillhöra
hennes modersmål, och hvilka verkligen ljödo som musik för mitt
öra, sedan flera veckor vändt vid tyskans sträfva strupljud.
Under hemresan närmade jag mig föremålet för min beundran
och mina spekulationer, hvilka ej minskades af de ord, jag då fick
tillfälle att vexla med henne. Den så länge eftersträfvade
bekantskapen var således inledd och jag gladde mig uppriktigt deråt,
isynnerhet som M:me cCArmagnac öfven tycktes visa intresse för mig,
hvartill min nationalitet utan tvifvel bidrog, ty jag var den första
svenska, med hvilken hou kommit i beröring.
Vid afskedet sade hon: " Venez me voir, s’il vous plait. Cela me
fera plaisir."
Det var något så enkelt i dessa ord , så olikt den vanliga
fransyska öfverdriften i artighet, att jag trodde dem uppriktigt menade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
